Göteborgsposten – 27 februari 1861, sida 2

skiljas ifrån er. Men jag är äfven skyldig att vara hos henne, som jag vid altarcts fot svurit att älska, skydda och göra lycklig; min pligt såsom make binder mig vid min hustru, er dotter. Jag tror, att jag i denna olyckliga belägenhet skulle brista i min ed, om jag cj sökte afvärja från Helena det slag, som hotar henne, sedan det förut träffat edra andra barn, Säg mig, min far, har jag rätt ? Hr de Niorres fattade sin mågs händer och H tryckte dem konvulsiviskt, under det tvenne stora tårar tillrade utför hans insjunkna kinder. Armand, sade han slutligen, jag beklagar er, ty jag uppfattar mer än väl det brydsamma i er personliga ställning. Ni måste välja imellan er hustru och er svärfar... Tvcka cj, min son! följ Evangelii föreskrifter: er maka först och framför allt. Res, Armand! för bort Helena, och mottag, innan ni lemnar detta af Gud förbannade hus, er gamle fars välsignelse! Hr de Nohan böjde sig ned; han var djupt upprörd. — Om ni vore i mitt ställe, skulle ni då resa? frågade han. (Forts.)