Han hade troligen ringt kort förut, ty en betjent inträdde vördsamt i kabinettet. Denne betjent bar, liksom den vi sett hemlighetsfullt tala med arbetaren på gatan Chaume, samt hotellets öfriga tjenare, ett djupt sorglivrå. — Herren har ringt? sade han inträdande. -— Ja, svarade rådsherren, är m:me dåe Versac i salongen ? — Nej, hon har återvändt till sina rum, — Och baronessan ? — Hon är dernere, Hon väntar troligen på fröknarne, som promenera i trädgården. — Godt! kom och underrätta mig, när baronessan Återvändt till sina rum med mina nidcer. Betjenten bugade sig och gick. (För att undvika all sammanblandning hos läsaren, anse vi oss här böra säga, att m:me de Versace var rådsherrens svärdotter. Hennes man, tules de Niorres, grefve de Versac, tredje sonen till hr de Niorres, betecknades under sin lifstid oftast med namnet Versac, för att skilja mellan honom och hans bror, hvilken, efter det rådsherrens äldste son (biskopen) inträdt i andliga ståndet, blifvit familjens hufvud och derföre antagit den ärftliga titeln. Baronessan var en svägerska till rådsherren och, fastän hon hette m:me Louis de Niorres, hade man likväl för vana att inom hennes talrika familj alltid beteckna henne med henneg rang och sällan med hennes namn).