Göteborgsposten – 26 februari 1861, sida 2

voro hermetiskt tillslutna oaktadt det var så tidigt på aftonen och värmen ännu var tryckande. Den stora porten var tillsluten och ingen betjent syntes på den stora, graftysta gården. Man skulle kunnat säga, att detta storartade hus blifvit öfvergifvet af alla sina innevånare, och den kontrast, som det gjorde mot det midtemot liggande hotel de Soubise, hvilket var rikt upplyst, gjorde tystnaden och mörkret ännu mera framstående. Sjelfva gatan Chaume var alldeles mörk och öde, men om någon promenerande passerat den skulle han måhända ha märkt tvenne personer, hvilka vid hans ankomst skyndade att dölja sig i skuggan af den ena husraden, men, så fort han aflägsnat sig, åter gingo ut på gatan. Den ene utaf dem var svartklädd från topp till tå; men hans kläder, hvilka tydligen utgjordes af cn sorgdrägt, tillkännagåfvo livrået. Den andre tycktes vara en fattig arbetare, så torftig var hans drägt. De samtalade sakta med hvarandra, under det de likväl höllo ansigtena riktade åt oliks håll, den ene åt höger, den andre åt venster, så att de kunde se åt hvar sin sida af gatan. — Allt är således uppfattadt? hviskade arbetaren. — Ja, fullkomligt! svarade den svartklädde — Ni reser icke i natt.