Göteborgsposten – 26 februari 1861, sida 2

— Jag skall väl få någon förevänning. — Men den måste vara naturlig, ty om resan skall uppskjutas tills i öivermorgon bör man icke få den ringaste anledning till misstanke. — Lita på mig, jag åtager mig allt. — Ni har väl ej glömt något af hvad som får göras i morgon afton ? återtog arbetaren efter ett ögonblicks tystnad. — Intet... — Kom ihog, att vi icke mera få vara anden, som styr... — Nej! afbröt den sorgklädde, utan blot armen som handlar. — Detta är mycket vigtigt för framtiden för den händelse att någon fara skulle inträffa. -— Förstår. — Således . . . i morgon . .. vid samm: timme ... — Ni skall träffa mig i VEnfer efter mid. natt. De båda männen skiljdes åt efter att h: vexlat ett sista hewlighetsfullt tecken: arbetare: styrde kosan mot gatan Grand-Chantier och dei sorgklädde skyndade till det dystra hotellet. Han stötte upp en liten port, som fann bredvid stora hufvudporten och gick in på gården Gatan var nu öde, det samtal, som vi nys hört, hade förts något bortom en af de flygel