Göteborgsposten – 25 februari 1861, sida 2

— Allt det der är mycket intressant, sade Gervais och skakade på hufvudet med en beundrande rörelse. — Det är således alldeles omöjligt att förfölja den förnäme mannen in på det preussiska området, fortfor hr Roger. Konungen, som är honom mycket tillgifven, skulle ej tåla det och han skulle dessutom vara i säkerhet i Ryssland eller Polen, innan man kunde nå honom. — Men barnet ? — Åh, det är så lyckligt... — Hvilken god nyhet jag nu kan berätta Bernard! utbrast hr Gorain. Och tänk hvad hr Fouch, som är vän till hr Danton, min hyresgäst, skall bli förvånad. — Tst! inföll Roger. — Hvad? frågade Gorain förvånad. — Ni får ej yttra något. — Bah! — Mina herrar, sade Roger och gjorde mine af att stiga upp, jag är alldeles tröstlös öfver hvad som händt. — Hvad då? frågade Gervais. — Jag har gjort orätt, mycket orätt; ni måste förlåta mig. —Men huru? för hvad? — Jo, då jag anförtrodde er sanna förhållandet med denna sak, sade Roger, öppnade jag