Göteborgsposten – 25 februari 1861, sida 1

— Ni förstår väl, fortfor hr Roger efter ett ögonblicks tystnad, under det hans tvenne åhörare, hvilkas nyfikenhet tycktes vara lifligt retad, stödde sig med armarne mot bordet, för att kunna bättre höra, ni förstår väl, att monseigneur, som hyser så lifligt intresse för allt hvad som rör H. M:s undersåter, blifvit mycket träffad af denna sorgliga historia. Monseigneur lät derföre kalla mig till sig, efter det jag skiljts ifrån er, och begärde af mig de omständligaste underrättelser angående barnets bortförande. — Men, anmärkte Gorain, jag trodde, att ministern hade i sin tjenst polislöjtnanten och att derföre . — Javisst, afbröt Roger; men det är här icke fråga om någon allmän olycka, det gäller enskilta intressen och polisen har ej nog lätt hand, att kunna, utan att såra, röra vid sådana slags händelser. MDoet är derföre monseigneur velat, att jag skulle, utom hvad hr Lenoir kan uträtta, sysselsätta mig med hvad som tilldroge sig hos den stackars färgaren. — Bravo inföll Gorain. — Jag måste lyda, och har derföre hittills blandat mig så mycket som möjligt in i affären. — Och? sade Gervais, då han såg Roger göra en paus. — Och saken har min själ förefallit mig mycket allvarsam. Jag fruktar, att Bernard hit