Göteborgsposten – 25 februari 1861, sida 1

alldeles förstummat mig. Jag måste säga er, at jag för min del tror dem vara mera olyckliga ä brottsliga . .. — De äro båda delarne, sade Gervais. Roger svarade icke, men utstötte blott e1 djup suck. -Men, sade han, låt oss ej mer tala on denna sak! mitt hjerta blöder. Jag är förtjus öfver att ha träffat er båda i afton: det skal bli en välkommen förströelse för mig... — Verkligen! sade hr Gorain, jag trodde att ni skulle stanna qvar i Versailles. — Monseigneur skickade mig till Paris. — Säkert i någon vigtig angelägenhet? in: föll Gorain. — Åh! genmälte Roger med låtsad likgil. tighet, en affär hvilken j kännen nästan lika brå som jag sjelf. Det är frågan om färgaren Ber nard och hans dotter. — Bernard! sade Gorain; vi skola nu på stund gå till honom med hr Fouch, ni vet, har som åt middag tillsammans med oss ? En vän til hr Danton, min hyresgäst. — Åh, ja, jag minns... — Har ni någonting nytt att säga oss om den bortröfvade flickan? frågade Gervais. — Ja och nej, svarade Roger. Denna sak sysselsätter mig mycket. — Det kan jag nog tro,