Göteborgsposten – 25 februari 1861, sida 1

tills gått en galen väg, genom att göra så mycket väsen af sig. — Men den olycklige fadren hade väl rätt . .. — Nå, afbröt hr Roger, hvad har det väl gagnat honom till? — Ni har fullkomligt rätt, min herre, anmärkte Gervais. — Dessutom, fortfor Roger och sänkte rösten, skulle allt skrik hädanefter vara onödigt, ty... — Är barnet dödt? afbröt Gorain. — Jag säger icke det, men jag tror ... jag är tillochmed säker om att det vackra bortröfvade barnet aldrig mera får återse sina föräldrar. — Flickan har således bestämdt blifvit bortförd ? — Ja. — Och af hvem? — Tst! inföll Roger lifligt. Det gäller en statshemlighet; att söka få reda på den, skulle vara detsamma som att utsätta sig för faran att bli insatt på Bastiljen. — Bastiljen! utropade Gorain darrande. — Bastiljen ! upprepade Gervais i samma ton. — Må det vara er nog att veta, att denna sak skulle, om den drefves för långt, kunna föranleda till krig med Preussen.