Göteborgsposten – 23 februari 1861, sida 3

denne på en kärra, utan annat uppehåll under hitresan än vid sin invid vägen belägna bostad, dit Elias Andersson på en st nd ingått för att förtära en kopp kafte, hvarunder Carlsson, som varit under hitresan fängslad om benen med en träblock utan lås men försedd med skrufvar, hvilka med tåg vidare åtsurrats, qvarsutit å kärran bevakad af en bland Elias Anderssous drängar. Da emellertid vid iramkomsten hit til staden det redan börjat mörkna samt Elias Andersson varit okunnig om vägen till celltängelset, enär ban cj förut dittorslat någon fånge, hade han framkört tll handlanden Sjöstedts salubod vid Gamle port, för att efterhöra ratta vägen till celitängelset, och, sedan ban hållit med åkdonet utanför trappan till boden, af sådan anledning nedstigit från karrav, samt lagt tömmarne öfver hästens bogträd och derefter ingått i boden. Ilan hade dock knappast tillskjutit bouddörren efter sig, förrän han fått höra skrammel af åkdon, hvarföre han genast dtervändt ut tor att elterse sin fånge, hvilken han då till sin stora förskräckelse tätt se snabbt köra undan med åkdonet. Eburu Elias Andersson springande genast turtoljt den flyende iången utetter Wallgatan, Korsgatan, Kyrkogatan, Larmgatan öfver slussen samt vidare utat Fattighusgatan, allt under idkeligt ropande till mötande personer att soka fasttaga fången, hade denne dock fåt. for stort försprång och sluthgen undkommit, helst Elias Andersson, utmattad at ansträngning, ej längre förmått att förtulja bonom, utan i stället uppgatt i poliskammarens vaktkontor och der anmalt torbällandet. Senare på altonen bade ban återbeommit sin häst med kärran, hvilka anträffats i en skogsdun.e å Kärralunds egor, der de alltså blilvit qvarlemnade af fången. kas Andersson törsäkraue slutligen att han halt så mycket mindre skäl att betordra Erland Carlssons rymning, som han just varit en gang förut behjelplig med dennes gripande och deriöre nu hade allt avt trukta för att Kriand Carlsson skulle passa på något lämpligt tillfalle att göra Elias Andersson ett besök och da betala honom för gammal Ost. For att upplysningsvis höras var vid förhöret tillstädes jemväl den vid Redbergslid stationerade poliskonstapeln n:o 1 Johansson, som omtalade, att han klockan omkring tre qvart till sex ifrågakomne afton sett en ensam karl komma åkande i kärra efter en häst vtver Gullbergsbro; hvilken person kört i sakta trat, till dess han val hunnit förbi Johansson, då han sedan okat farten så mycket hästen törmått springa, men att den körande, som Johansson ej igenkännt och icke nunnat misstanka vara en förrymd fange, redan hunnit tor langt undan för att kunna anhallas for korningens skuld. Först omkring en timma deretter, eller nära sju-tiden, hade Ihas Andersson, i sällskap med några polskonstaplar, utkommit till Johanssons station vid Redbergslid och omtalat Jörland UVarlssons rymning, då Johansson på beskrifningen forstalt, alt den ivrutnämnde obekante resenären varit Carlsson, hvilken man då ej ansett löna mödan alt elterspana. euvär ban redan färt tör längt försprång och man var i okunnighet om hvilken vag han tagit, derom dock erhölls besked senare iram på altoncn, ty då hade en dräng från Kärralund kommit fram ull Johansson och underrättat honom, avt en häst med kärra blilvit der på egorna funnen, hvarefter Johaussonu och poliskonstapeln n:o 35 Lundqvist begilvit sig dit och alhämtat desamma, hvilka klas Andersson då igenkännt sasom sig tillhörige; upplysände derjemte Johansson, att i karran legat en uppskrutvad träblock jemte ett tåg, hvarat således synes att Erland Varlssou, sedan ban uppnått skogsdungen a Kärralunds egor, ansevw sig vara i tillräckhg säkerbei ior av kunna satia sina egua fortskaftningsmedel i frihet och derefter begagna desamma pa bästa Säll. klias Anderssons uppgift att hafva så tidigt upptäckt Erland Carlssons rymning, att han skulle t0rtoljt denne tär etter akdonet gata upp och gata ned, worefaller mindre trolig, enär vid sådant förballande rymlingens tframtart nog blifvit hejdad; utan är det dertöre sannolikt, att Ilias Andersson, inkommen i boden, der kommit att qvardröja ex stund och törst vid sitt utträde deritran saknat sitt ressällskap, hvilken då troligen redan kommit ur sigte. Sedan åklagaren, som tormälte, att Johan Erland Carlsson förut undergå bestraffning tör stöld och vore känd såsom en tör allmänna säkerketen högst vadlig person, häreiter påyrkat undersökningens otverlemnande till vederborlig domstol, på det Elias Andersson måtte varda ställd under tilltal för adagalagd törsumlighet vid fångens förande, remiuerade poliskammaren den vidare ransakningen till stadens radbusrätt; hvaremellertid Elias Andersson tilläts aut vistas på iri fot. Stölder. Fabriksarbetaren Carl August Hedin från Molndahl, bvilken under sistl. November månad var under rannsakning inför poliskammaren för det han från sin husbonde, fabriksidkaren C. U. E. Wesslau, ä Mölndals bomullsspinneri, der Hedin varit anställd, olotligen tillgripit åtskilliga metallstycken, stod sistlidue tisdag åter inför poliskammarens dombord, tilltalad för att ånyo hatva bestulit sin husbonde, otvannämnde Wesslau, sedan denne senare tillåtit IHedin, som efter förra ransakningens remitterande till vederbörlig domstol fått vistas på fri tot, att återgå till sitt förut innehafda arbete å fabriken, hvilket förtroende Hedin motsvarade på det sätt att han änyo bestal sin husbonde. Vid förhöret tilistädeskom personligen Wesslau, hvilken berättade, att sedan han, på sätt förut nämndt är, återtagit Hedin i arbete å tabriken, hade denne under sistl. Jan. månad blitvit beträdd med stöld af något bomullsgarn, hvartöre han genast blitvit afskedad fran fabriken. Omkring fjorton dagar derefter upptäcktes en morgon att en pulpet å fabrikskontoret, som vore beläget inne uti sjeltva fabriken och hvilket ej brukade att vara tillåst, blifvit uppbruten och att ur pulpeten tillgripits någre der förvarade kop parslantar ull ett obetydligt belopp, ätvensom tjul