Göteborgsposten – 23 februari 1861, sida 2

TERESE TATE ATEA IEEE — Ni har handlat klokt; min svåger hade samma tanke, och han har redan denna afton för samma ändamål gått att göra rund i staden. — Åhå, mina herrar! ljöd en munter stämma, som plötsligt blandade sig med i samtalet. Gorain och Gervais höjde hastigt sina hufvuden; en annan gäst hade nyss slagit sig ned vid deras bord. — Hr Roger! utbrast Gorain. — Han sjelf, mina herrar, svarade Roger med ett älskvärdt leende. Jag blef er genast varse, då jag kom in på kafeet, och jag har tagit mig den friheten slå mig ned här hos er... — Vi äro smickrade . . . stammade Gervais. — Ni talade, tyckte jag, om affären med de Renneville och dHerbois, fortfor Roger. Jag hörde edra sista ord, och jag förstår nog, att ni handlat i bästa afsigt; men det gör mig ondt att se alla misstankar häftas vid dessa båda stackars unga män, som jag älskar, jag tillstår det, och hvilka jag mycket ofta visat tjenster . . Ah, det förvirrar mig alldeles . . . Jag är alldeles förskräckt. (Forts.)