jag tänker på hvad hr Roger sade oss i Versailles, kunna håren resa sig på ens hufvud. — Menar ni förgiftningarne i hotel de Niorres ? frågade Gorain hviskande. — Ja... de båda unga adelsmännen ... — Jag tror dem vara brottsliga, sade Gorain och skakade på bufvudet. — Detsamma tror äfven min hustru, tillade Gervais, och vår granne fru Louisin, och hennes brorsdotter Gertrud och hennes kusin Polykarpus, för hvilka jag i afton berättat hela denna förfärliga historia. -— Men min hustru försvarade de båda oduglingarne. — Det är icke möjligt! I — Men jag upprepar ännu en gång: jag tror dem vara brottsliga; och min åsigt har delats af min svåger Alexander, hans tvenne söner och hans fyra döttrar med deras män; det var fullt hus hemma hos oss i afton och alla hörde j med vidöppna munnar på mig. Det är också Isannt, att jag berättar väl... Men jag beklagar de båda adelsmännens kreditorer; de skola förlora allt, de olycklige ! — Jag har också, tillade Gervais, bedt min hustru varna alla våra vänner, på det dessa måtte vara på sin vakt, om de ibland skulle få någon fordran af dessa herrar.