Göteborgsposten – 21 februari 1861, sida 2

storien, hr de PEguille, hvilken vi mötte vid vå ankomst hit, som försatt er i dessa drömmerier ? Han? Ah, vi komma på bästa sätt öf verens; se här, min kära Talma, mitt betyg a honom. Den unge mannen tog ett papper ur si ficka och räckte det åt sin kamrat. Palma öpp: nade det, läste och började skratta. — Napolcon Bonaparte, sade han och fäste åter sina ögon på papperet, Korsikan till nationen och karakteren. Han skall gå långt, såframt omständigheterna gynna honom. Det min själ en spådom som duger! — Klockan är half fem! inföll plötslig Tallien. Omnibusen går kl. 5, vi hinna nät och jemt till Vapentorget. Kommer du med Michel ? — Vi göra er sällskap! tillade Talma ocl steg upp. — Och ni, abbe? frågade Augereau Joachim. Stannar ni kanske qvar i Versailles, för att få tala med Talleyrand, som ni ännu ickt träffat. — Jag? svarade Joachim, jag beger mig till Paris, jag bränner redan i qväll upp mir kåpa och blir i morgon soldat. -— Bravo! framåt marsch! jag skall lära c att handtera sabeln.