Göteborgsposten – 19 februari 1861, sida 1

Om sandoch pålgrund med mera dithörande. Forts. fr. n:o 41. Lägger man utan vidare på mudderlerarn ett rostverk af påltimmer och derofvanpå er platform af plankor, så kan man ingalundz taga för afgjordt att allt detta från börjar nedtryckes så djupt i den lösa muddern, at icke efteråt någon sjunkning inträder unde: alltjämt stigande belastning. Också hörer dei här till ordningen att man under sjelfva bygg nadstiden iakttager en märkbar sättning a grunden, i den mån murarna resa sig i höj den; men vederbörande måste ha gjort sig skyldiga till stor vårdslöshet, om icke vid et! sådant liggande rostverk, sättningen sker nå gorlunda jämnt och upphör när huset är färdigt. Äfven om sand användes till bildande af ett fast grundplan, bör man i och för sig finna det ganska naturligt, att något dylikt inträffar; väl icke att sanden tränger ned :i den lösa jordmassan, men att denna sammanpressas, då sandlagret måste sätta sig. Och har man t. ex. i Stockholm, då byggnader a högst ansenlig storlek skulle uppföras vid eller kanske snarare 7 Clara-sjö på en botten af sammanpressvar gyttja, möjligen någo! uppblandad med lera och fin sand, gått så till väga, att man endast öfver hela grundplanet TYRONE DE