Från Utlandet. Sedan nu Neapel ryckts ur Bourbonernas händer, vänder man sina blickar på Påfven i Rom, der man väntar sig närmaste utbrottet af den så väl organiserade frihetsrörelsen i Italien, som går gradvis mot sitt mål och sin fulländning. Det är detta Österrike vet, hvarföre det äfven säges redan vara i ordning, att skynda till Påtvens bistånd, när det gäller. Det är ätven, enligt korrespondenter från Rom, de flesta RKRomares tanke, att deras tur är kommen, då Gaöta blitvit taget. Detär hög tid, hör man dem säga, att sakernas nuvarande ställning får ett slut, ty det råder mycket elände i Rom. De tro — och många med dem — att när nu ändtligen den sardinska flaggan vajar öfver den sista bourbonska platsen i Italien, är äfven deras egen befrielse nära; och säkert är, att en kris i de romerska affärerna ej gerna kan längre uppskjutas, och att krisens resultat måste bli frans männens aftåg —kanske äfven Pius IX:s ehuru somliga dock tro, att påfven skall ingå på ett redan förut gjordt förslag om att qvarstanna i Rom under sardinskt beskydd, med afträdande af sin verldsliga makt, detta oting för hans befattning såsom Kristi ståthållare och kristlig prest. Märkligt är äfven, att franske kejsaren just nu framlagt ganska omständliga akter i afseende på de törhandlingar, som egt rum mellan franska hotvet och det romerska. Man skulle nästan kunna föranledas till den tron, att Napoleon, inseende rörelsevågens inbrytande i Kyrkostaten, velat på förhand två sina händer och visa verlden öfversteprestens oefterrättlighet i verldsliga ting. De andligas tur komma nog sedan. Vi kunna för sakens vigts skull ej underlåta, att här närmare redogöra för de upplysningar Napoleons språkrör Moniteuren härutinnan afgivit: Under flere år, heter det, hade Frankrike rådt hofven i Rom och Neapel till att forändra sitt regeringssystem, och efter Villafrancafreden, der han genomdrifvit att påfven skulle hafva ordförandeskapet inom italienska förbundet, hade han ifrigt upprepat sina råd. Efter krigets slut kunde påfven ha återfört sina undersåter i Romagnan till sina pligt genom att medgifva dem en särskild verldslig regering, tillsatt af påfl. regeringen. Äunu samma stund, då anslutningarne egde rum, kunde han ha bevarat sitt anseende öfver Romagnan, genom att mottaga sardinska konungens vikariat. PEREIRA EVRAT TE SAOL WANDELL FATTAS