Göteborgsposten – 16 februari 1861, sida 3

dersson, som då kommit bärande med en stekpanna, den han utbjudit till salu åt Joset Andersson och för densamma begärt först i rdr 50 öre, men, sedan Josef Andersson förkla at att han icke hade lust att betala så mycket för pannan, hade Carl Andersson nedsatt; priset till 50 öre, då Joset Andersson fann för godt att för det goda köpets skuld inlåta sig i kommersen och köpa stekpannan. Lunge fick Joset Andersson dock icke vara egare till pannan, ty straxt derefter blef han kallad till poliskammaren och fick då besked på att han tillhandlat sig tjufgods. Målsegaren Lundgren uppgaf, att tilltalade Andersson, som under den senare tiden haft tillfällig arbetsförsjenst hos honom, tillgripit stekpannan ur ett målsegaren tillhörigt magasin, samt att Andersson härtill troligen begagnat sig af tilltället då dörren till magasinet händelsevis lemnats öppen. Stekpannan värderades af målsegaren till 1 rdr 75 öre rmt. lärefter förhördes tilltalade Carl Andersson, hvilken såväl till utseende som klädedrägt befann sig i ett ytterst miserabelt tillstånd och liknade en lefvande lumphög. Angående sina lefnadsomständigheter uppgaf Carl Andersson, på frågor, att han vore 27 år gammal och född i Horreds socken, Marks härad af Elisborgs län, af föräldrarne torparen An ders Svensson och dennes hustru Edla Börjesdotter. liuruvida föräldrarne lefde eller ej visste Carl Andersson icke, enar han redan vid tio års ålder lemnat föräldrahemmet, då de bodde å ett torp under Lossgården i nämnda socken och härad. I bemorten hade han tjenat törst såsom vallbjon och sedan såsom dräng å åtskilliga ställen, hvarefter han iunehaft tjenster i Fessbergs socken, tills han för 7 år flyttade hit till staden, der han varit anställd såsom månadskarl hos åtskilliga handelshus. Ilan sade sig förut ej hafva varit tillvalad för något brott. Tillfrågad om på hvad sätt han åtkomwmit stekpannan. erkände Carl Andersson, att han tillgripit densamma i målsägarens magasin, samt påstod, att nöden drifvit honom till brottets förötfvande, enär han under den senaste tiden varit i alldeles utblottad belägenhet ochssaknat medel till uppehälle. I aiseende a försäljningen af pannan till bonden Joseph Andersson vitsordade Carl Andersson hvad denne härom uppgitvit. Sedan målsägaren Luncigren, på tillfrågan, härefter förklarat, att han ej ville återtaga Carl Andersson i det tilltälliga arbete, denne forut hos målsäsaren innehaft, samt Carl Andersson uppgifvit sig vafa i saknad af så väl bostad, som all utsigt till försörjning, förordnade poliskammaren, som öfverlemade rausakningen, för vidare fulltöljd, till stadens rådhusrätt, att Carl Andersson skulle iuförpassas till celltängelset för att der törvaras i atbidan på vidare ransakning.