sak ännu står att hjelpa, då en fara kan förebyggas eller undgås, har man ingen rätt att lägga händerna i kors och trösta sig med tanken att man sjelf har sitt på det torra. Ett ord i rätt tid utsagdt verkar mera än långa tal eller digra böcker, förut eller efteråt. Jag kan derföre icke underlåta att smida medan jernet ännu är varmt, och söka att, så vidt på mig ankommer, undanrödja hvarje grundad anledning till tvekan om de slutsatser, som af denna diskussion böra dragas; och jag hyser det djerfva hoppet att åtminstone de, som vilja eller måste i saken döma, icke tröttna att genomläsa denna min fjerde artikel i ämnet, hvilken kostat mig icke ringa både möda och tid, just derföre att jag framförallt lagt vigt på att fatta mig kort och likväl så fullständigt misslyckats i detta bemödande. Hvad sandpålningen först angår, kan väl numera icke längre vara något tvifvel om dess stora värde, sedan det offentligen blifvit erkändt af min vedersakare i denna strid, att han ,,hvarken varit eller är någon motståndare af grundläggningen med sand; att han ,,med stort intresse följt grundläggningsarbetena vid läroverksbyggnaderna och af dem väntar och boppas ett gynsamt resultat ; att , han aldrig yttrat något tvifvelsmål härutinnan ; samt att de af hr Strömberg föreslagna försigtighetsmåtten, hvilka just utgöra det, hvari sandpålningen skiljer sig från annan grundläggning med sand, ,,i allmänhet äro ganska välbetänkta. Hvad deremot trädpålningen vidkommer, ställes densamma onckligen i ett mindre fördelaktigt ljus, då det lika öppet erkännes, att man ,tcke i och för sig är vän af pålning med spiror; att man ,icke är okunnig om dess olägenheter och gerna förkastar detta sätt då vågot bättre gifves; att många grundläggningar med pålar i senare tider misslyckats; att pålgrunden under packhuset endast skyddas från den underliggande jordmassans , bortrinnande — genom spirornas längd af 40 fot och deras goda förankring; samt att kapten Richert verkligen anser möjligt, eller till och med sannolikt, att den i början omärkliga, men långsamt fortgående sättningen och utskjutningen af den på pålar grundade kajen utanför det blifvande packhuset till slut skall leda derhän, att hela kajen en vacker dag rasar ut i elfven (och detta på samma gång som det bestämdt intygas om den utskjutning af 24 tum, som skall förefinnas vid den på sand grundade kajen vid jernvågen, att den icke har ringaste inflytande på kajens framtida bestånd!) Med alla dessa medgifvanden och erkännanden kunde man vara benägen att anse saken afgjord, men man bör icke glömma att hr kapten Richert nyligen afgifvit ett officielt utlåtande, som uppenbarligen grundats på den motsatta åsigten, att trädpålningen skulle vara den absolut säkra metoden, sandpålningen deremot något nytt, oförsökt, tvifvelaktigt, om icke absolut förkastligt ; och man bör då icke förvånas deröfver att hr R. i det längsta sökt framställa packhusbyggnaden såsom ett undantag från den allmänna regeln, der spirorna vore fullt pålitliga och der man verkligen skulle bygga på lösan sand, om man använde sandpålning. Utgjorde denna diskussion cen skriftvexling inför en dömande auktoritet, som vore skyldig att ånyo genomgå alla de gamla handlingarna innan den fällde sitt domslut, så kunde jag i de allra flesta fall nöja mig med en enkel hänvisning till min förra artikel i ämnet, ty det finnes knappt ett enda bland de nu gjorda inkasten, som icke der i förväg fått en mer eller mindre fullständig vederläggning. Nu har jag deremot intet annat val än att ånyo : upprepa en stor del af den gamla lexan, men i en vigtig sak får man väl finna sig i att understundom höra ett argument två gånger. När man på ett gifvet ställe skall uppföra en byggnad, kunna två fall inträffa. Antingen innes en naturligen god grund, i sjelfva jordytan på naket berg) eller på ett så ringa djup derunler, att man med gräfning kan nå en fullt fast botten. Då har man endast att här på uppföra sina murar och väggar. Förhållandet är alldeles ;nahanda, då man bygger på stolpar eller pela e (i luften), eller på pålar i vatten eller lös ordmån, der pålen nedslagen verkligen når den asta bottnen och stadigt hvilande derpå icke kan ängre nedtränga. I sådant fall utgöra pålarna sjelfva verket den nedersta delen af byggnaden ch man behöfver endast göra sig förvissad derm att de i och för sig genom sin mängd och rr cc Ae mr mm mm —