Göteborgsposten – 16 februari 1861, sida 1

XXIX. Fouche. Läsaren torde säkerligen påminna sig, att då vi lemnade budoaren hos Edvard de Sommes, hade den lille jockeyen Bouton-dOr nyss inträdt och anmält en ny besökande. När grefven förblifvit ensam, egnade han en hastig blick åt sin toalett, slätade inför spegeln ut sina armspetsar, och sedan han öfvertygat sig om att allt var ganska godt, öppnade han med belåtet leende dörren till budoaren och gick ut i salongen. En karl stod midtpå golfvet. Det var samme allvarsamme, kalle och dystre person, som vi sett taga plats i omnibusen med advokaten Danton och den unge Saint-Just. Vid grefvens inträde gjorde han en lätt bugning och tog ett par steg framåt på golfvet. — Det är väl med grefve de Sommes jag har den äran tala? sade han. — Med honom sjelf, min herre, svarade Edvard, men jag nödgas tillstå, att jag svårligen kan utfundera ert ärende, ty ert namn, som man sagt mig, är mig alldeles obekant. — Och hr grefven har likväl värdigats mottaga mig, sade Fouch med ett något ironiskt leende. Detta talar till förmån för hr grefvens förekommande sätt mot alla.