Göteborgsposten – 15 februari 1861, sida 1

Några artigheter vexlades och Roger tog plats vid samma bord som de båda nya bekanta. Det begärda kom in och man drack hvarandra till. — Ni träffar således ofta tillsammans med monseigneur? frågade Gervais. -—Två eller tre gånger om dagen, svarade Roger. Gorain knäppte af beundran ihop sina händer. Den värde borgaren gladdes högligen i sitt innersta öfver att snart skola kunna berätta för vänner och bekanta, att han i Versailles druckit med en ministers förtrogne. Hr Gervais funderade å sin sida allvarsamt på att betala äfven den del af repartitionen, som kom på den främmandes lott. — Det finnes dagar, återtog hr Roger, då jag, såsom uu, är så uttröttad, då jag haft så mycket att göra, så många handlingar att anteckna, att jag alldeles utledsen ber grefven om mitt afsked, men monseigneur skriker och stampar, och säger slutligen när han finner mig bestämd: Min bästa Roger hvad skulle det bli af mig, om ni går ifrån mig? Jag måste då återlemna min portfölj åt konungen. Hvad skall jag väl göra mina herrar? Dessa ord röra mig, jag ger vika, monseigneur trycker varmt mina händer, kallar mig sin vän, ber mig tänka på vårt