Göteborgsposten – 13 februari 1861, sida 1

Skarpskyttekårens Reglemente. Till Red. af Göteborgs-Posten. Då ny sammankomst för skarpskyttekåren är ut. lyst, för att afgöra, såväl de punkter i de föreslagn: stadgarne, som röra kårens ställning till Kongl, Maj: i disciplinärt hänseende, som ock de öfriga 88 on hvilkas lydelse man ej kunde blifva ense, tror Ins det ej vara ur vägen att härmed uppmana hvar och en, som ännu ej stadgat sin åsigt, att, när nu saker kommer till slutligt afgörande, hafva klart för sig on ban vill ovilkorligt ställa sig under Kongl. Maj:t befäl eller ej, m. a. o. om han vill qvarstå i kårer såsom frivillig eller bunden, ty någon tillfredsstäl lande medelväg fiunes ej. Bestämmelsen i 4 att vid förefallande behof, bestrida vakt och tjenstgöring i staden, som ej är hinderlig för hvar och ens bor. gerliga sysselsättning, innefattar neml. såsom alltför sväfvande, ingen verklig förpligtelse och skulle dess utom, om den också stadfästades, blottställa Kongl Maj:ts befallningar för äfventyret att ej hörsammas 1:sta mom. i 5 6 att vid tillfälle af krig skulle hvarje kårens medlem vara skyldig att deltaga i försvaret a staden och dess område är af ingen betydelse då det gäller vår fredliga, obefästade stad. Skall kårens ändamål vara att effektivt öka landets militära styrka, så att Kongl. Maj:t må kunna med säkerhet påräkna kåren i farans stund, så måste också kåren ställa sig ovilkorligt under Kongl. Maj:ts befäl, såvida sagde ändamål skall ernås, ty annars blir kåren för Kongl. Maj:t endast att betrakta såsom en naturlig, men sjelfrådande bundsförvandt, och såsom sådan, ej att med full säkerhet trygga sig till. Sträcker kåren deremot ej sina sträfvanden längre, än till att utgöra en förening af män, som vilja tillegna sig vapenskicklighet, för att kunna, när behofvet fordrar, medverka till fosterlandets försvar eller hvad 1 antyder, så behöfvas inga bindande föreskrifter, hvilka, genom att kringskära medlemmarnes frihet endast förhindra kårens tillväxt och vidmakthållande, ty allt det öfverherrskap, som med kårens sistnämnda ändamål, för Kongl. Maj:t är nödigt, torde inskränka sig till utnämnande af öfverbefäl. Kåren kan således, från praktisk synpunkt, endast ha att välja emellan tvenne uppgifter för sin verksamhet. Den ena uppgiften, att vara en förening af män, som endast afse att, såsom den föreslagna 8 1 innehåller, förvärfva vapenfärdighet. Den andra uppgiften, att utöfver sträfvandet efter nyssnämnda mål också vara redo att användas till krigstjent på Kongl. Maj:ts kallelse, men i så fall också utan förbehåll och vilkor, med undantag möjigen af, att ej kunna användas utom landets gränser.