Göteborgsposten – 12 februari 1861, sida 2

— Nog, man använder sin tunga så godt man kan, min amiral. Välan, Lefebvre, bjelp att giga! Fira på skoten! — Hvad är det, som han galar, dender? utropade tvätterskan. Begriper jag ett enda ord af hans galunatias? — Men, hör då, mor, sade Lefebvre, som ville lägga sin husbondemyndighet emellan; det är en vänl ... — Ja, en vän från denna morgon, sådan som så många andra, hvilka kommit för att taga skummet från min gryta. Men jag skall hålla reda på dem och det skall icke mera ske! — Hvad, hvad! sade Mahurec. — Bry dig ej derom, sade soldatan lifligt ; hvarpå han vände Big till sin hustru och tilllade : — Madame Lefebvre borde försöka att skilja hvetet från agnarne... — Och att icke förblanda en matros med en jungman, tillade Mahurec. — Kamraten, som ni ser här, fortfor Lefebvre i det han klappade matrosen på axeln, är en käck gosse, en gammal barndomsvän, ständigt den främste mot fienden; och ni känner honom till namnet, mor Lefebvre; det är Mahurec! — Mabhurec! utropade m:me Lefebvre i det hon helt plötsligt ombytte ton. (Forts.)