Göteborgsposten – 12 februari 1861, sida 2

— Nå, stig in! uppmanade Lefebvre. — Kör i vind! Ett, tu! marsch! Inkommen, stannade Muahurec plötsligt vid åsynen af den vackra värdinan, som nu var ifrigare än någonsin sysselsatt med tillrustningarne, och utbrast med en beundrande hvissling: — Stopp och belägg! Se det vill jag säga är en väl riggad korvett af första klassan. Ror om babord! en vördsam salut af hela bredsidan. Mahurec förde härvid handen till sin yllemössa och gjorde en djup bugning för mamma Lefebvre, som dock ej tycktes bry sig om denna artighet, utan i stället vände sig till sin man med orden : — Hvarifrån kommer du! — Jag har promenerat med en vän, svarade Lefebvre. —Jaså, min herre har råd att drifva omkring i två runda timmar, medan hans hustru får släpa och träla hemma! — Men. — Jo, det är snyggt! — Bah! inföll Maburec med några för sjömän vanliga slängningar på kroppen, vi ha kryssat omkring några slag, det är alltsammans. — Jag talar inte till er! var blott den retade husmodrens svar.