Göteborgsposten – 12 februari 1861, sida 2

elände. Lefebvre har tjenat i tolf år och är ännu inte mer än korporal. — Ja, säg det! sade m:me Hoche. Det är verkligen skada, att ministern förklarat, det alla ofrälse militärer ej kunna bli officerare, annars skulle nog er Lefebvre en dag bli marskalk af Frankrike, — Han må bli hvad som helst, det rör inte er, granne! svarade tvätterskan. Tänk ni bara på er brorson, som nog skall sluta illa, det spår jag. — Min brorson? Min Hoche? skrek frukthandlerskan. Jag önskade ni hade en sådan, mamma Lefebvre! en förträfflig gosse, han har idber, som jag visserligen icke begriper, men han år rask och är nog i stånd att en gång bli hans höghets kusk, det försäkrar jag. Samtalet stannade af, och i detsamma stannade tvenne män, som gått arm i arm, utanför boddörren. Det var gardisten Lefebvre och matrosen Mahurec. XXVI. Mamma Lefebvre. — Hallååå! hojtade matrosen; här tycks vara en förträfflig ankarplats inne och god sandbotten. Här tror jag man kan förtöja sig en stund.