Göteborgsposten – 11 februari 1861, sida 2

denna betydliga sänkning af Wenern, omkring 19 fot, som dock lemnar tillräckligt djupt vatten qvar för relationen, nämnde slussar skulle åter uppsättas vid Sjötorp. Den andra frågan blir nu denna: På hvad sätt skall detta nya inlopp från Wenern till Göta elf bäst och ändamålsenligast kunna verkställas? Af bifogade karta synes huru genomskärningen eller den blifvande kanalen skulle fortlöpa från Göta elf till Wenern genom passet mellan Halleoch Hunneberg. Den skulle nemligen börja något öster om den; lilla bäcken Bastån, sträckande sig i nästan rak linie till det ställe der denna bäck faller ned från sjön Eldmörjan på Hunneberg, derifrån krökande sig mera åt öster, men icke genom midten af dälden, utan hållande sig mera åt söder eller åt Hunnebergssidan, och derifrån vidare genom Detterns måsse eller rätt öfver den yttersta delen at dälden med genomskärning af Wenersnäs, in i Wenern. Det är ett factum ehuru kanhända kändt af få att både Halleoch Huuneberg stå i djupa dälder, hvaraf med säkerhet slutas kan, såväl som at deras formation för öfrigt, att den geno .skärning hvarom nu är fråga, skulle, till ganska stor längd, ske genom sandsten. Graniten visar sig i midten af dälden österut åt Qville gästgifvaregård med sluttning nedåt från båda sidor under sandstenen, som bildar grunden till båda dessa berg. Vid ändan af Dettern skulle en förträfflig hamn kunna inrättas. En vågbrytare vid Wenersnäs eller inloppet till kanalen bletve måhända nödvändig att uppföras, hvartill materialier i det närliggande berget rikligen finnas. Derigenom att denna kanal gjordes någorlunda djup och bred, synnerligast der den utmynnar i Wenern, vid Detterns hamn äfvensom vid genomskärningen af Wenersnäs, skulle vattenstån det ofelbart kunna regleras; och som denna hamn ej komme att blifva utsatt för någon is eller, sjögång, erfordrades vid mynningen till utloppet ej något så kostsamt slusseller kajarbete, enär vanliga trälyftslussar skulle kunna användas. Genom denna sänkning af Wenern skulle följa nödvändigheten af att vid toppen at Trollhättefallen äfven hatva en reglerande sluss, och skulle jag i detta hänseende vilja föreslå, att den gamla Ekeblads slussen dertill apterades genom rensning och sprängning. Der kanalen genomskar Wenersborgsvägen skulle en svängbro blitva nödvändig; men också den ende behöflige. Den nuvarande vägen, som går till Wenersnäs och sydost åt Hunneberg kunde sträckas längs efter södra banken af kanalen. Jag har nu i största korthet angifvit huruledes ifrågavarande arbete kan låta sig gora och öfvergår nu till frågans 3:dje punkt: huru medel härtill skall kunna beredas. Det är uppenbart, såsom jag ock närmare skall söka visa, att den stora landvinning, som skulle uppstå genom Wenverns sänkning till det vattenstånd som jag nämnt, innebure en betydlig nationel vinst, i betraktande hvaraf ett ej ringa belopp skulle kunna antagas at Rikets Ständer blitva beviljadt, och af samma orsak, eller med hänsyn till nämnde ofantligt stora landvinning, torde lätt ett bolag af strandegare, som hafva det största intresset i ett sådant företag, men äfven af andra, kunna bildas. Då de kanaloch slussafgifter, som nu erläggas vid den så kallade Carlsgrat, komme att upphöra, vore det billigt att desse, ehuru något reducerade, erlades för genomfarten af den föreslagna kanalen och borde ätven hamnumgälder vid Dettern kunna påräknas, likasom det vore i sin ordning att de med blockar lastade och till Trollhättan destinerade fartyg erlade någon tull, då de dit utan hinder af slussning kunde gå. Den sandsten, som erhölles genom sprängningen vlefve af icke ringa värde och den sjöbotten, som kom i dagen, hade väl ej så obetydliga fynd at törolyckade malmlaster att erbjuda. Jag kommer nu till frågans 4:de punkt: huruvida seglationen på Göta elf skulle under arbetets utförande fortgå eller nödgas upphöra, och i denna del är det lätt inse, att arbetet med kanalens sprängning och gräfning är oberoende af denna seglation, som ej behöfde afbrytas utan kunde fortsättas som hitintills genom Carlsgrafs slussar till dess kanalen bletve färdig. Så är i korthet min plan för reglerandet af Wenerns vattenhöjd. Men jag inser nog att utförandet kommer att stöta emot många invänningar och svårigheter äfvensom att ej så få stridande intressen deraf blefve en följd. Jag vill ock upptaga de hufvudsakligaste skälen, som kunna anföras mot förslagets utförande: Kanalens storlek, både i afseende å längd, bredd och djup, blefve säkert ett kostsamt arbete. Hamnarne till de vid Wenern belägna städer finge utflyttas; Wenersborg skulle förlora den rörelse, som det nuvarande inloppet från Wenern tillskyndar denna stad. Jag ställer dock häremot de många tusen tunnland odlingsbar och bördig jord, som genom denna Wenerns sänkning skulle uppstå, dels i det att den nuvarande vattensjuka strandjorden blefve fullkomligt drainerad, dels genom den stora ytterligare landvipvning som blefve odlingsbar och hvars värde väl fullt ut skulle betäcka arbetskostnaden. I denna stora landvinning ligger äfven en riklig ersättning för de städer, hvilkas hamnar måste utflyttas, och den rörelse som Wenersborg förlorade borde väl ej utgöra något hinder för ett så allmännyttigt företag. Det vore heller ingen ringa fördel för seglationen, att den, utan hinder af slussar, kunde fortsättas till och från Trollhättan, hvarförutan vattenståndet i Wenern under alla förhållanden med säkerket kunde regleras. Ett annat sätt att reglera vattenhöjden, vore att göra en tuunel genom Halleberg. Alldenstund denna tunnel med 19 fots fall verkade såsom ett sugrör, kunde den naturligtvis vara betydlivt mycket mindre än om en öppen kanal för ändamålet skulle användas. Skulle åter en kanal anses lämpligast för reglering at Wenernus vatten till den höjd, som de nnvarande slussarne äro afsedda för, d. v. s. 10 tot öfver tröskeln af Prins Carls öfversta sluss, så anser jag att sträckningen af denna kanal utan tvifvel bäst blefve genom Halleoch Hunneberg, i likhet med hvad iag nämnt. derest sänkningen skulle ske an ni