Göteborgsposten – 9 februari 1861, sida 2

net Roger vid ministeriet för konungens hus, och likväl existerar denne Roger, jag har bevis derpå. Ilan har lånat och lånar ännu temligen runda summor åt de båda sjöofficerarne. Men hvar är han ? Hvem är han? Det har jag hittills omöjligen kunnat få reda på. Jag har blott erhållit de mest sväfvande och stridiga underrättelser. — För fan! utbrast grefven eftersinnande, vi måste likväl ha reda på till hvilken vii detta afseende skola hålla oss. Det är mycket vigtigt, min bästa Saint-Je... — Tsst! afbröt hastigt borgaren, Inga egna namn. Träden ha ofta öron! — För närvarande går allt efter önskan, återtog grefven, och jag är förtjust öfver din klokhet. Dessa bref äro osvikliga medel... De äro icke daterade, de ha således gerna kunnat skrifvas för en månad sedan. Du vet ju, hvad du bör göra med dem? Borgaren gjorde ett jakande tecken. — De båda sjöofficerarnes ställning M mycket tydlig. Fullkomlig ruin, ofantliga skul: der, kreditorer som ligga efter dem. Om konun: gen vägrar att betala för dem, äro de förlorade Man måste till hvad pris som helst sätta sig förbindelse med den der Roger. — Jag skall lyckas, hr grefve. Nuåter vänder jag till Paris.