Göteborgsposten – 9 februari 1861, sida 2

bref, och sålde mig sina för tvåhundra louis. Brefven äro tio till antalet. — Det är detsamma! jag skulle gerna ha betalt dem med dubbla summan. Men, fortfor grefven efter ett ögonblicks tystnad, för hvems räkning har du köpt dessa bref? — Åt tvenne rivaler, utan namn. Det är ett -fruntimmer af mina bekanta, som gjort upp affären med mig. — Godt. Nå, underrättelserna? — Vicomte de Renneville har löpande skulder till ett belopp af 160,000 livres. — Och markisen? — Ungefär dubbelt. — Bravo! hvem bar reverserna ? — Ett dussin långifvare, hvilka lyda den prokurator, som ni rekommenderat åt mig, dock med undantag af den förnämste fordringsegaren. — Hvem då? — En vid namn Roger, hvilken man sagt mig vara tjensteman under hr de Breteuil. — Vi måste träffa honom! sade grefven otåligt. — Det har jag också försökt att göra, men förgäfves. — Han står då ej att finna? — Ännu värre: han är osynlig. — Huru så? inföll grefven förvånad. — Det finnes ingen tjensteman med nam