Göteborgsposten – 9 februari 1861, sida 1

Georges kastade bort stenarne och hoppade ned på marken. Han lade sig derefter ned på knä vid foten af trädet, tog en knif ur fickan, lyfte varsamt bort en bit grön mossa, som legat mellan tvenne utskjutande rotgrenar, gräfde i jorden och fick efter ett par minuter tag i en huggen sten i form af en terning, som var olika färgad på alla sidor. Han tog stenen, betraktade den noga och blef slutligen varse midtpå den ena rödmålade sidan ett litet hvitt kors. -Godt! upprepade han. I Palais Royal. Jag skall ej underlåta att gå dit, och, till bevis att jag förstått, se här det öfverenskomna tecknet. Georges tog en af de små stenarne, han nyss kastat bort, lade den med terningen i hålan som han gjort och ordnade omsorgsfullt efter sig, på det intet spår måtte förråda honom. Derefter sprang han åter upp på stenen, tog de båda brefven, som vicomten och markisen lemnat honom, samt stoppade dem i hålet i trädet. — Seså, sade han. Nu är kl. 3, jag är fri till 7; jag skall taga mig ett parti med Fouquier. Med händerna i byxfickorna vände nu Georges tillbaka till staden, styrande kosan mot Drottningens boulevard.