Göteborgsposten – 9 februari 1861, sida 1

toalett bidrog ytterligare att låta hans fysiska fördelar framträda; men oaktadt den dyrbara drägten, fanns det i hela hans person något, hvarför man svårligen kunde vid första anblicken göra sig reda och hvilket dock, långtifrån at väcka sympati, framkallade en ovilkorlig känsla af motvilja och misshag. Utan att vara egentligen vackert, var ansigtet likväl icke utan en viss distinction och dess drag tålde en uppmärksam granskning. Om än nåsan var något för spetsig, ögonen matta, kinderna insjunkna, såsom Mabhurec anmärkt, var dock pannan hög och talade om godt förstånd, blicken var genomträngande och djerf, m, m. Sedan han gått hela den nämnda gatan ut. för, vek han in i en alldeles öde grän, som var kantad med höga trädgårdsmurar. Vid högra ändan af denna gränd var er liten grön port i muren; den unge mannen stannade framför densamma, och som porten stod på glänt, smög han in i trädgården innanför. Edonard stod nu i en tjock häck, sannolikt ämnad till att dölja porten från trädgårdssidan. Han förde grenarne åt sidan och hoppade in på gången. Bland alla de många hvarandra korsande stigar och allter, som han nu såg framför sig, inslog han utan tvekan en, hvilken han tillrygga