Göteborgsposten – 6 februari 1861, sida 2

(Insändt och betaldt). Sedan jag, såsom bekant är, efter 16 års tjenstgöring vid härvarande sjömanshus, blifvit förliden vår, lika plötsligt som oförmodadt från min innehafvande tjenst skild, och derigenom jemte min hustru och mitt fosterbarn råkat i nödstälde omständigheter, ser jag mig omsider bragt derhän, att, i menniskokärlekens namn, nödgas vädja till mina många gynnare och vänner, dels bland Herrar Sjökaptener och Sjöfarande, som under min långa tjenstetid alltid välvilligt erbjudit mig tillfälle till de förtjenster, som då utgjorde min hufvudsakliga inkomst, dels äfven bland dem, som under en följd af år haft tillfälle se, det Jag, så vidt i min förmåga stått, redligt sökt uppfylla Mina tjensteåligganden. Det är icke endast ur närvarande svåra bekymmer en af menniskokärleken gifven hjelp skulle radda mig; den skulle äfven lemna mig tillfälle att öppna en rörelse, som kunde såsom jag hoppas, betrygga min och min hustrus ålderdom. Under fast förtröstan att vinna något deltagande i mina bekymmer för det närvarande och för framtiden, har jag vågat på detta sätt gifva min nödstälda belägenhet tillkänna, och hafva Herrar Strömberg Höglund välvilligt lofvat, att i deras skeppshandelslägenheter såväl i staden som Majorna emottaga inflytande bidrag. Olof Börjesson.