Göteborgsposten – 5 februari 1861, sida 2

S—— — tr — — — —.—ÅÅ de rt — Er pligt är att göra allt, för att skydda de oskyldiga, äfven förr än ni tänker på att skaffa reda på den brottslige. Blanche och Låonore sväfva i fara, ni måste från dem aflägsna faran. — Vi älska dem, tillade vicomten, de älska oss. En förening emellan oss var beslutad, endast ert bifall saknades. Laga att våra bröllop firas, och vi skola nog veta att från våra hustrur afvända den arm, som skulle hota att döda dem. -Dessa bröllop äro omöjliga i ett sådant ögonblick som detta! sade rådsherren med kall beslutsamhet. — Men vr måste resa! inföll Ad Herbois. Vi måste inom åtta dagar vara i Brest. Kunna vi väl så öfvergifva dem, för hvilka vi äro beredda att offra våra lif? — Mina nitcer skola qvarstanna hos mig! — Det är att öfverlemna dem åt en säker död! — Jag känner mina pligter! sade rådsherren och steg upp, liksom för att afsluta detta samtal. — Hvad! ni vägrar att förena oss ? — Under närvarande förhållanden, ja. — Skola vi inlägga om afsked? — J måsten vänta, mina herrar. Ett stort ansvar hvilar på mig, jag vet det, men i det