Göteborgsposten – 4 februari 1861, sida 2

männen, att icke den allmänna uppmärksamheten genast skulle fästas vid den sjuka. Några officerare kände äfvenledes igen henne, fastän hon var grufligt förändrad, och sjelf gjorde hon ingen svårighet att erkänna hvem hon var. Vi andra hade hört så mycket talas om denna qvinnas underbara skönhet, som i lång tid varit Brests drottning, vi hade hört så många historier berättas om henne, att det intresse, vicomten och jag fattat för den sårade, ännu mera förökades genom den glans, som de vid hennes person fästade minnen spredo öfver henne. En af oss gaf henne sin hytt och lät henne der intaga kojen. All den omvårdnad egnades henne, som hennes oroande tillstånd kräfde. Det slag hon fått var allvarsamt, värmen i de trakter der vi befunno oss försvårade tillfrisknandet och läkaren förklarade, att han ansåg den sjuka förlorad. Denna underrättelse förmådde oss att egna henne än flitigare omsorger, i hopp om att sålunda kunna förmildra hennes sista stunder. Presten .ombord uppfyllde hos henne de pligter, som hans fromma kall ålade honom. Den sjuka tackade oss med en värme, som ofta rörde oss; hon tycktes hafva fattat en uppriktig tillgifvenhet för oss och sade flere gånger till oss, att hon önskade, det vi skulle vara närvarande hos henne i hennes sista ögonblick.