Göteborgsposten – 31 januari 1861, sida 2

lockande prugrammet synes kunaa sätta der i tillfälle att häfda detta. Då aftonens nöj dessutom lofvar att blifva af mera dramatis anstrykning än man här vid konserter är var förmoda vi att våra musikoch teatervänne skola omfatta tillfället ati efter lång afsakna få tillbringa ett par tummar i vår angenäm teatersalong. Ledig läraretjenst. Då ingen bland de sö kande till en ledig adjunktshestöllning vid här varande högre Elementarläroverk, med historia latin och matematik såscm nudervisnings ämnen, inom fatalietiden genom aflagda pro gjort sig kompetent, har samma tjenst anv: blilvit till ansökning ledig lörklarad, med fa tanter räknade från denna dag. Göteborgs och Bohusläns brandstods: bolag. Ötverstyrelsen för nimnde bolag kom: mer från och med d. 14 uästkommande Mars all utgöras at: öfversten C. H. Nauckhoff konsuln Wm Thorburn, grosshandl. R. Thorburn, häradsskutvaren C. E. Kleberg och hot rättskommissarien J. FE. Frankenberg, med följande personer ull suppleanter: landtbrukasen C. Th. Peuersson på Grytingen och gästgifvaren P. Olsson på Grohed. Till revisorer for år 1860 äro utsedda: prosten 5. ÅA. Saliander i Forshälla, kommissarien J. P. Weckelberg och nämndemannen Peter Olsson i Backa, med N. Bergius på Höggeröd och J. A. Nilsson på Konungsberg till suppleanter. Fran Stittet, SM. adj. J. J. Mjöberg har erhållit konsistosii förordnande alt tillsvidare i embete: vitrada kyrkoherden i Örmevalla A. J. Luvdgren. Till Postmästare i Landskvona har, enl. till oss ingånget telegram, majoren vid Norra Skånska Inlanteri-regementet Carl Ang. Hvitfelt blifvit utn:mnd. Läroverksbyggnaden i Uddevalla. I Bohusläns tidning berättas: Till det nya elemöntariaroverket är grunden fallkomligt färdig; tramkörda byggnadsämnen al flera slag visa att troligtvis så snart arstiden medgifver murarearbetet förelages. Regeringen och skarpskyttekarerna. Såsom vi förut omnämndt har man i åtskilliga tidningar sett en uppgift om vissa vilkor, uppställda af regeringen tör aut antagas af de skarpskyttekårer, hvilka önskade ujuta regeringeus hägn och skydd. Dessa vilkor sades vara i form af cirkulär tillsända landshötdingarne; och sådant synes ej otroligt, att döma efter hvad som d. 26 d:s egt rum Il Halmstad vid en sammankomst, under ledning at landshötdingen, frih. Alströmer, för bildande af en skarpskyttekär dorstädes, Programmet till inbjudningslistorna upptager neml. följande hufvudvilkor: Att kåren icke fördelas efter olika samhällsklasser, yrken eller ståndsskilnader, och at så stort antal som möjligt at aktade, sjeltständiga och sansade män deruti inga; alt en kärehef ordnar exercis och skjutöfuingar, och att denne, bland vissa af kåren föreslagna personer, at K. M:t utses; att kåren må vid förefallande behot kunna inom sitt verksamhetsområde af K. M:t genom civil eller militär myndighet uppbådas ; samt att stadgar för kåren upprättas och till K. M:ts stadstästelse öfverlemnas. Sådana äro de grunder, på hvilka man i Halmstad ämnar bilda en skarpskyttekår — frivillig aktar man sig visserligen att angitva. Ty frivilligheten och sjelfständigheten måste på ett betänkligt sätt kringskäras af sådana åtaganden. Den varma, fosterländska rörelse, som ni sätter vapen i folkets hand, mäste tillsvidare ej påläggas någon tvångtröja: fritt måste hon ännu en tid få utbilda sina former, eljest bliv hon lytt och missbildad. Tillsvidare må hon endast bära den naturliga och anständiga drägt, som medborgarepligt och !i sedlighet virka åt henne; först när svalget i! fylles mellan de un sig bildande skarpskytte1 HOVA AP UT kårerna och vapenöfningen i skolorna — när ;! dessa bildat en stark, oafbruten kedja -— då f först är det tid att anse nationalbeväpningen hafva slagit de djupträngande och närande rötter, att man kan erbjuda sin tjenst åt regeringen. Till dess må de sig nu bildande skarpskyttetoreningarne noga hålla på sin frivillighet, sin sjelfständighet, och besinna att den nuvarande kåren, litvad och elektriserad af ögonblickets oemotståndliga hänförelse, ej kan åt en regering erbjuda samma garantier som en kår, den der så att säga uppvuxit med vapen i hand. Och hvad skulle det i dessutom båta en regering att till sitt förfo