Göteborgsposten – 30 januari 1861, sida 3

Från Tandet. sTimes, som tror att orohärden Gaeta snart måste gifva sig for den förenade italienska armeen och flovtari, uppkastar följande fråga, hvilken säkerligen mången annan äfven gjort sig sjelf: Vi uaga det kejserliga namnets vapendragare och den, som tro på den kejserliga visheten, hvartill har den franska flottans närvaro i Gaöta tjenat? Har kejsaren förvärfvat sig en enda vän bland Europas legitima monarker genom att, på order från en utaf dem, onödigtvis förlänga dödskampen? Har han förskaffat sig något anspråk på tacksamhet at den olycklige Frans sjelf, som han nu lemnar åt sitt öde, efter att hafva under så många veckor invaggat honom i förhoppningar om restauration? Höjer han sig sjell i sina egna undersåters tanke, när Moniteuren, sedan de så länge tamlat 1 ovisshet för att söka tolka Frankrikes politik, underrättar dem, att den ärutan mål eller mening? Och säkerligen ställer han sig icke väl hos sina allierade på denna sida om Kanalen genom att ännu bjertare än förut låta sin ovisshet och sitt vacklande skina fram. Hvar finnes väl klokhet, kunna vi gerna utropa, när denne skicklige regent, med oinskränkt makt, med en mängd rådgifvare, med en vänskapligt sinnad allierad, som är fardig att understödja honom, på detta sätt under hela tre månader framhärdar på ett så törvändt sätt, och, utan att visa den fallne konungen en enda välgerning, utan att på något satt stärka sin egen ställning eller höja Frankrikes anseende, blottar Italien för all den olycka, som anarkien för med sig? Det är en historisk sanning, att striden om en krona är den outtömligaste källa ull allt slaga oordning och denna sanning har åter bekrättats i Neapel och Sicilien. Svöld, mord och röfveri ha ostraffadt bedrifvits på alla håll. Det Bovurbonska partiets ledare ha från Gaöta uppmuntrats, att framkalla resningar på Sicilen, i Abruzzerna, ja, i sjelfva Neapel. Neapolitanska officerare, hvilka innehade höga platser inom armeen, hafva i den franske kejsarens politik sett ett angilvande om, att den Bourbonske konungens sak annu icke vore förlorad, och ha, antingen tillfolje af sina egna hemliga böjelser eller under önskan om att stå väl på båda sidor, konspirerat för Frans återvändande til Neapel. Sicilien bar drifvits till anarki; upproriska band strofva förhärjande omkring i hela norra delen af konungariket och kunna icke utan blodsutgjutelser tforskingras; folkets elände och fruktan äro stora, osäkert som det är, huruvida deras utvalde eller deras legitime konung skall segra, och hvilken soldatesk som skall taga den sista hämnden ofver dem. Allt detta är Napoleons verk och ingen annans. Detta är i sanning ord och inga visor; men sanning, outplånlig sanning, och den franske kejsaren står illa till boks af denna anledning inför den allmänna opinionens domstol. Innan Gaetas bombardement borjade, tog general Cialdini i sin regerings namn ännu det sista formella steget, för att på underhandlingens väg ntverka fästningens uppgifvande: han utlofvade åt de italienska oftficerarne vid garnisonen i Gaöta, att de skulle få behålla sin rang och de simpla soldaterna skulle erhålla sold för halft år; till konungens förfogande ställde han tvenne fregatter, hvilka skulle töra honom, hvart ban ville. General Menabrea öfverbragte dessa förslag: svaret å desamma utföll, såsom bekant, nekande. Franska Moniteuren skrifver detta på OUsterrikes, Spaniens, Påtvens, Sachsens, Bayerns och Portugals räkning, hvilka länders gesandter intalat Frans l1I, då de besökte honom på hans födelsedag d. 16:de, att stanna qvar. Det påstås från flera håll, att de franska trupperna ej skola länge qvarstanna i hom. Kontrakten med leverantörerna afslutas blott vilkorligt. Patrie motsäger dock ryktet. I Paris berättas, att hr de Clercq, som tor närvarande befinner sig i Berlin, sysselsaw. med underhandlingar om afsluvandet af ett handelsfördrag, skrifvit till Paris, det han visserligen blitvit väl emottagen i Berlin, men att den krigiska stämningen inom Tyskland icke synes honom lämplig tör utförandet af hans fredliga uppdrag. i Moniteur de la flotte meddelar en öfversiot af dan för närvarande i Medelhatvet