röset en butelj, innehållande ett papper med ippgift om händelsen. Detta tilldrog sig den lä:de Juni. På hans vidare tåg mot nordost begynte svårigheter. Skogsnåren voro på sina ställen ogenomträngliga, och han tvangs ut ställa sin kosa mera mot öster, åt Carpeniaria-viken till. Det uppstod brist på tillgång af vatten, och jordmånen blef sandig. Den vegetation, han hitills påträffat, hade utgjorts al buskar och gummiträd, men 1 de midtersta trakterna anträffade han palmträd. Vatten fanns dock ett stycke under jordytan, men alldeles icke ofvanpå. Det land, mr Stuart hado genomtagat, sedan han pasceral den förut omnämnda bergskedjan, hade varit vägtormigt eller flackt, men då han kom nordligare stötte han på en rygg al bergiga kullar, at hvilka han kallade den örnämslta för Murchison-kedjan, och tran denna bergsrygg uppkommo floder som hade sitt lopp åt nordvest och nordost. Då han från en höjd skådade al vester, såg han ett hogt berg samt högländta trakter. Daiarne emellan höjdsträckningarve voro fruktbara, och en ström, som flöt mot nord till vest, var ganska bred samt hade utseendet af att utgura ett ständigt riunannanude vattendrag. Samma karaktar tyckte han sig finna hos flere andra vattendrag, hvilka han påträffade. Då han skådade åt öster, visade atmosteren antydningar om tillvaron al en större valteninassa på andra sidan om det högland, hvilket begränsade synvidden it detta håll. Ända tills han hade uppnått denna höjdstråckning hade hau icke sett, nagra intödingar, ehuru han väl observerat flere spår af dem; men här begynte de att uppträda samt visa tecken till fiendtligheter. Två af dom visade sig först i buskskogen, men så snart mr Swmarv värmade sig dem, sprungo de sin väg. Några dagar efteråt visade de sig i större antal och gjorde hotande tecken åt honom och hans följeslagare att draga sig tillbaka. Det var förgätves som mr btuart gjurde vänskapliga domonstrationer, och slutligen kastade infödingarne en svärm hoomeranger på dem. Mr Stuarts män fingo order att ladda sina gevär, och då vildarne närmade sig I afsigt att kringränna det lilla sällskapet, tvungos de att gifva eld. Vildarne afstodo likväl icke från sitt anfall, och de måste lossa en ytterligare salva. Under dessa omständigheter såg sig mr Stuart med stor motvilja nödsakad att vända om. Han återkom den 9:de Sept. till det ställe, från hvilket han begifvit sig ut, efter att hafva vandrat omkring 2,300 engelska mil på sex månader och två dagar, samt etter att bafva inträngt i landet till ett afstånd al 250 eng. mil från Carpentariabugten. Bergssträckningarne innehöllo granit och qvarts samt tycktes antyda tillvaron at metallmalmer. Endast en sträcka af 60 eng. mil at vägen hade aarit ofruktbar och sandig. Denna mr Stuarts upptäcktsresa lärer snart skola efterföljas at en ny, som skall hafva för afsigt att närmare taga reda på dessa trakter. Ehuru man aft hans hittills gjorda upptäckter icke kan draga någon bestämd slutsats angående det iure landets betydelse tor en utvidgad kolonisation, så tyckas de dock vederlägga den gängse åäsigten om ofruktbarheten af det inre af Nya Holland, och det är möjligt, att dessa trakter för kolonierna på dess kuster kunna komma att spela samma roll, som Nordamerikas inre för dess kustkolonier.