Göteborgsposten – 30 januari 1861, sida 1

ega hvarken det ena eller det andra. Vi som. .deremot icke gråtit af deltagande för lammorna, utan tvärtom gjort oss lustiga öf ver dem, vi önska emellertid i alldeles kristig alsigt att den beryktade författaren måtte blifva väckt i sitt något sofvande litterära samvete samt till skoldirektionens och sitt eget fromma mest blifva vid sin läst, d. ä. lexorna och kriorna. Dock när ett klarare medvetande gillar hans verser, skola äfven vi vara tacksamma för dem, såsom vi mången gång redan varit. Lifvet i gamla verlden, som Fredrika Bremer i ett par delar tillsvidare genomlefvat och gifvit oss att läsa, ar som sig bör klassiskt och intressant för den som icke vill begagna tillfället att skämta öfver författarinnans besynnerligheter i trossaker, hennes ifver att söka sanningen bland läsarne i de sweiziska dalarne, hennes modiga samtal med påtven m. f. och hennes retraite i ett kloster för att låta pröfva sig samt slutliga resa ända till Jerusalem för den sakens skull. Det ligger emellertid i allt detta den ädlaste uppriktighet och om man vill, kan man gerna deritfrån hemta uppbyggelse. Något lustigt är deremot onekligen talet om vackra fasoner och äfven former på den eller den munken, prisandet af Jennys skönhet, naiveteten i berättelser om bad och plaskande i azurblått vatten och en viss fallenhet och tur att vara älskandes beskyddarinna öfver allt under vägen. Man har synbarligen i Rom laggt an på att omvända författarinnan till katolicismen, for att få henne till en apostel i norden, men från alla des sa anläggningar har hon segrande rest vidare och endast tagit med sig tron på skärselden, en tro, som hon dock gjort finare än den vanliga och krassa. Fn lätt och angenäm läsning utgor detta arbete, subjektiviteten ursäktas gerna, då den är så naiv och upprikrig och så pikant, att den midt ibland religlösa svärmerier och sentimentaliteter omvexlar med många fria roligheter och tillochmed i det allvarsammaste med citater at Sergells tusan djeflar. De kungliga ha firat sin julafton i veckan, då den icke på sin öfliga tid för hofsorgens skull kunde firas. Det sades att den skulle ega rum först d. 28, men förmodligen blir det då någon annan högtidlighet. Prins August roar sig emellertid i Egypti land rätt trefligt, och utom de tryckta bretven vet jag att han fått till skänks tvenne de äktaste, hvita, arabiska hästar, en för sig och en för sin bror kungen. Ingen vet och ingen kan gissa hvem som skall bli statsrådet Wallenstens efterträdare, då han nu snart pensionsmessig kommer att afträda. Man vet icke hvem det blir, derför att man icke kan se honom, då den nya regimen tros vara böjd att hålla sig till de mera stilla, tysta och obemärkta, ej till de mera ovanligt framstående, ej heller till seigneurer. Nöjena ha nästan hela tiden fortgått i MER se SROESRNSRSNEE SIRENEN SATS SEE SKE KAR ARR SRNERNORE SKSTNRNNENRSNANANRE ETNNNSTSANAEAAANR AS