Från Utlandet. Vi. nämnde i går, att koalitionen mellan de trenne stormakterna Ryssland, Österrike och Preussen åter kommit på tal inom den politiska verlden; vi tillade äfven att en motkoalition var under beredning. Italien skall utan tvifvel nära förbinda sig med Frankrike, dessa båda allierade ha derjemte i revolutionen en mäktig bundsförvandt. Den närmaste frågan blir således den: skal den åter till lif uppvaknade heliga alliansen lyckas med lock eller maktspråk vesvärja den storm, som hotar att utbryta inom de mer eller mindre absoluta monarkier, hvilka utgöra den sig ironiskt kallande heliga allians, så att denna skall lyckas segrande möta den förhatliga bonapartiska hvirtvelvinden, hvilken har mäktiga krafter att bjuda öfver? Detta är, såsom sagdt, närmaste frägan. Emellertid är motkoalitionen snabbt under bildning. Den ministeriela turinertidningen Opinione tager åter d. 22 till ordet och yttrar: När Italiens enhet kommer till stånd, skola alla möjligheter ställa sig gynsammare för Frankrike, Italiens naturlige bundsförvandt. Vi hoppas derföre, att de franska kamrarne skola enstämmigt förklara sig deriör tillika med kejsaren, hvarigenom Roms betrielse skall underlättas och Kuropas fred bättre betryggas. Från Gaeta heter det, att bombardementet, som börjades den 22:dre, ännu alltjemt tortfar. Garnisonen derstädes utgör nu 14,700 man. Elden öppnades från fästningen och icke af piemontesarne, hvilka dock bringade den till tystnad. Den italienska flottan lade sig vid middagstiden samma dag i slaglinie, 14 skepp stark. En italiensk tidning berättar, att general Tiärr d. 13 Jan. på Caprera åt Garibaldi ötverlemnade den at de första frivillige subskriberade diamantstjernan med följande ord: General! De tusende, med hvilka ni landstigit i Marsala, med hvilka ni segrat vid Calatatimi och med hvilkas tillbjelp ni, ötvervinnande alla hinder, planterat frihetens tana på Palermos murar, tillbjuda er i dag genom oss denna stjerna, hvilken ni skall, vi hoppas det, mottaga till minne at öfverståndna faror, som underpant å dem, hvilka skola komma. De, hvilka då ännu lefva af de tusende, ni sjelf nämnt säsom ästerstoden at tio slagtningar, äro beredda, att vid första upprop samlas omkring er. Garibaidi besvarade med tärfyllda ögon dessa ord sålunda: Var öfvertygad om, att aldrig har någon gåfva så glädt mitt hjerta som denna skänk af mina tappra vapenubröder. Säg dem, att jag gerna mottager densamma. Jag hoppas tå se mina hjeltemodiga kamrater åter skynda till, när det en gång gäller, att draga i härnad för Ungerns befriande. Jag har vid de tör Italiens oberoende fallna ungrares graf svurit, att jag skall återbetala denna hedersskuld, och om Gud vill, skall jag inom kort uppfylla min ed. General Tärr medtörde will Garibaldis dotter ett halsband såsom nyårsgåfva från konung Vikvor Emanuel. Garibaldi lät tacka konungen för detta bevis på hans vänskapliga känslor och försäkra honom om sin tillgitvenhet. Den italienska tidningen Perseveranza påstår att Garibaldi nu återigen anbefaller partierna att försona sig, på det att det snart sammanträdandeitalienska parlamentet må kunna handla enigt och derigenom med mera eftertryck. Garibaldi förklarar sig, enl. tidningen, redo att i politiskt afseende följa Cavours fana. Det tyckes således som attregeringen lyckats förmå Garibaldi att uppskjuta sammandrabbandet med Österrike. En reaktionär rörelse i Ascoli är undertryckt, berättas det från Turin under d. 23:dje. De i Abruzzerna infallna reaktionära banden ha åter gått tillbaka öfver gränsen. I afseende på Syrien skall Frankrike hafva förklarat, att det skall draga tillbaka sina trupper först när den europeiska kommissionen förklarat deras närvaro vara onödig. Palmerstons organ Morningpost af d. 24:de meddelar, att man ännu icke påtänkt bildandet af en konferens angående syriska frågan. -Senare bref från Beyrut berätta om nya mord, som muselmännen begått på kristna. . Följande märkliga notis meddelas från Berlin: Grefve Schwerin har i herrehuset, på de polska medlemmarnes klagan öfver kränkning af traktaterna och erkända rättigheter, svarat, ,att klagomålen voro ogrundade; att polackarne ville utgöra en stat 1 staten och regeras efter egna lagar, men det skola de aldrig få, — Det synes nästa vara otroligt, att den preussiska regeringen och preussiska kamrarne ännu kunna tala om att hagl-vdda NnNndeartrvoelkta nentrakltatar arch att