Göteborgsposten – 28 januari 1861, sida 1

så måste jag ju vara tillstädes . .. jag har svurit! — Du har trenne gånger räddat mitt lif, sade de Suffren. Du har aldrig begärt något af mig, jag har aldrig gjort något för dig, jag skall icke vägra att uppfylla din anhållan. Du skall få mönstra in på VPAstrolabe. Kom till mig i mitt hotell i afton, jag skall sjelf lemna dig order att gå ombord. Är du nöjd nu? — Om jag är nöjd! skrek Mahurec, som blifvit riktigt blek af sin svindlande lycka. Hr de Suffren tog en väl späckad börs ur fickan. — Se der! sade han och räckte Mahurec börsen, der har du mönstringspenningar? Lycka till, min vän! tillade han och gaf matrosen ett duktigt slag på axeln; gå nu! segla fördevind! Hr de Suffren vinkade åt Mahurec till afsked och hoppade upp i sin vagn, som nu rullade bort mot Marmorgården. Mahurec stod orörlig med börsen i hand, och tycktes ej kunna taga ett steg, så djupt var han gripen af glädjen och rörelsen. Slutligen återkom han till sig sjelf, gjorde ett hopp högt i luften, svängde med mössan och skrek med gäll stämma: — Lefve amiralen! Derpå återvände han till det ställe der den franske gardisten väntade honom,