Göteborgsposten – 25 januari 1861, sida 3

vederbörande att icke utan noggrann pröfning förkasta det nya, äfven om sakkunniga ex professo skulle, rädda för an-var, rösta för det gamla, väl vetande att om detta misslyckas, så har dock allt skett efter konstens reglor och något värre kan icke inträffa än hvad man väl hunnit att vänja sig vid. Frågan rörer grundläggningen uil det tillämnade nya tulloch packhuset bärstädes. Stadsarchitekten Strömberg har föreslagit att använda sand, enligt den at honom införda methoden, med så kallad sandpålning. De två byggnadskunniga personer, ät hvilka Borgerskapets Åldste uppdragit att jemte hr Strömberg undersöka saken, hatva deremot i hufvudsaken tillstyrkt bibehållande af den gamla methoden, pålning med spiror. Några positiva skäl mot det nya grundläggningssättet lära icke hafva blifvit anförda och det hela torde reducera sig dertll att herrar kapten Richert och byggmästare Kruger icke trängt nog djupt in i frågan, lör aw atvika från skolbockernas föreskrifter och häfdvunna sedvänjor och åtaga sig ansvaret för ett möjligt misslyckande. Hvad den nya methoden angår har den alltmera gjort sig tortjent af uppmärksamhet och förtroende. De första försoken att tillämpa densamma, vid en bod på jernvågen och vid ett stycke kaj dersammastädes, hatva lyckats öfver törväntan och i trots al alla de starka tvifvelsmål, som för omkring ett ar sedan i detta hänseende framkastades, hafva de nu afslutade grundläggningsarbetena vid högre elementarläroverkets nybyggnader icke kunnat undgå att öfvertyga en hvar, som tagit saken i närmare skärskådande, om sandpålningens ögouskenliga fördelar. Men! motståndet är envist och vaknar ständigt på nytt när det har sin rot i gamla fördomar eller innödta lexor. Då tid och omständigheter icke tillåta något närmare ingående på principerna för sandens användande till grundläggning och särskildt tör sandpålninugen, maste jag här inskränka mig till att helt enkelt uppställa et par allmänna satser, under erbjudande att så vidt tillfälle gifves kort och bestämdt besvara alla de invändningar som deremot kunna göras, heldst om de framställas under en någorlunda vetenskaplig form: 1. Grundläggning med sand, särdeles under den al hr Stromberg föreslagna formen, är den enda som vid här vanliga förhållanden ger en fullt pålitlig grund. 2. Alla de anmärkningar mot ifrågavarande method, som kunna hämtas från mer eller mindre misslyckade försok i samma väg här eller annorstädes, förklaras helt enkelt genvin försummandet at ett eller annat försigtighetsmått, som af sakens natur eller lokala törhållanden oafvisligen påkallats och 1 intet tall behötva leda till ötverdrilna kostnader. Skulle, såsom skäl är att förmoda, både deu ene och den andre, efter genomläsande af dessa rader, törargas eller harmas öfver detta mitt uppträdande, så må de besinna om det icke, oberäknadt en besparing af vid pass 16,000 rdr och full säkerhet med afseende på den dyrbara byggnadens framtida bestånd, skulle kunna anses vara värdt något offer avi bereda framgång åt en grundläggningsmethod genom hvars allmänna tillämpande det i hä danefter uppförda byggnader aldrig i tidernas längd skulle behöfva klagas öfver sjunkande hus, utåt eller inåt lutande väggar, vattensjuka källare eller genom fukt förderfvade grundmurar. Göteborg d. 24 Jan. 1861. Fr. Th. Blomstrand. ER TIONER FTIR AN Fran lHlultvudstaden.