en af sina vänner, som för tillfället befinner sig här i Versailles. — Hvem är det? -En liten advokat från Arras, hvilken, tyckes det, ibland har id6er. — Gud gifve, att han lyckas, hr Gorain! — Må Han lyssna till er önskan, hr Gervais! Den stackars Bernard och hans hustru äro i en belägenhet, som kan sönderslita själen på en. Deras gosse, den lille hedersknyffeln Jean, visar dem mycken tillgifvenhet. Jag skall dessutom snart få veta nytt, ty jag skall träffa hr Danton, innan han vänder tillbaka till Paris. —Och ni tror, hr Gorain, att det är vanliga illgerningsmän, som begått rofvet? — Det är tydligt, hr Gervais. Det är derföre jag säger att polisen borde fästa mera uppmärksamhet vid alla de personer, som drifva omkring på Paris gator, utan att man vet, hvar från de kommma eller hvart de skola hän. -— Och tillade hr Gervais, i det han sänkte östen, ni tror, att den der, som talar med sollaten . . — Jag säger ingenting, hr Gervais! men i får medgifva, att hederligt folk bör sinsemelan tala ett begripligt språk, och den som står är invid mig... Hr Gorain vågade icke fortsätta, men hans ttrycksfulla åtbörd fullbordade meningen.