il ordning och mamma Lefevre tycker ej om att steken blir uppbränd. — Låt gå då! genmälte matrosen med en för sjömän egen axelryckning, låt gå då! ankarplatsen är god! Det är således icke roligt, att stå och varsko de här fögylda kabyssorna? Du vet dock, att jag vill se min amiral; jag kryssar ej härifrån förr. Tålamod! om du är hungrig, så sätt dig ned. — Min Gud! hviskade den runde borgaren och Jutade sig intill sin granne, hvad menar han ? hr Gervais, förstår ni? — Ingenting, bästa hr Gorain, svarade Gervais. — Ah! inföll nu soldaten skrattande och vände sig till matrosen, det är således allvar, du vill se amiral de Suffren ? — Något. Det är en idd, som gjorts fast här i mitt hufvud med fyra knutar, och man skulle förr få sätta mig i kurran, ser du, Lefebvre, än hala den iden ur min hjerna. De båda borgarena började åter sina betraktelser, men afbrötos efter en stund genom ett klingande gapskratt från matrosen. — Ah! skrek Mahurec och pekade på en ofantlig hejduk, hvilken tjenade som en löpare åt en hofman, hvars ekipage nu rullade öfver ministrarnes gård. Alla segeln äro tillsatta! Och den beskedlige märsgasten började åter