Göteborgsposten – 23 januari 1861, sida 2

MUSEN SNARARE offentlig bestraffning af tvenne medlemmar af adeln, till statuerande af ett exempel, ha en förträfflig verkan. De tala i sina skrifter om jemlikhet ... de skulle åtminstone bli tillfredsställda! . .. Lenoir kastade häftigt papperen tillbaka på bordet. Han ringde. En betjent syntes på tröskeln. — Rick! sade Lenoir blott. Betjenten försvann genast, och polislöjtnanten kastade sig i den svällande divanen, i det han lät sina blickar irra omkring rummet. Dörren öppnades åter sakta och en person med mycket böjd rygg och lätt gång inträdde eller rättare smög in i Lenoirs kabinett. Den nykomne kunde vara omkring tretio är gammal, att döma efter anletsdragen; men det tycktes skola vara omöjligt, att kunna göra ett noggrant och liknande porträtt af detta ansigte, så rörligt och obeskritligt var det. En clown skulle skattat sig lycklig af att ega en dylik mask, och här är mask just rätta ordet, ty man kunde, om man tvenne gånger efter hvarandra betraktade detta ansigte, omöjligen tro att man hade en och samma person framför sig. Ansigtet var ömsom långt och smalt, likt ett knifsblad; ibland återigen var det bredt och