Göteborgsposten – 22 januari 1861, sida 3

AREA Ake ARIAV AP VTMM Yl Ailljd YTLIG al all Ia ICU på hvilken sida rätten är. I slutet hete ; det, att den tyska framställningen af de sätt, hvarpå tyskarne behandlas i Slesvig, ä sanningsenlig, kunna vi icke säga; men så . kert är, att den i heia Tyskland gäller I Isann. Vossische Zeitung säger: Då den hol steinska frågan, hvilken hör under tyska för I bundets domvärjo, är en helt annan än de: ,slesvig-holstemska, som angår Europa, mej I derjemte denna senare angelägenhet syne vara den egentligen vigtiga och nationala, s faller af sig sjelt, att törbundet såsom sådan Jalldeles icke kan tänka på, att för hertigdö menas skull gå Danmark in på lifvet elle rentut förklara det krig. Preussen skull derföre i afseende på Slesvig-Holstein var: tvunget, att gå sjeltständigt tillväga som stor makt. Österrike kan, om det ville skenbar torbinda sig med Preussen, dervid blott h för ändamäl, att befria sig från detsamma: obeqväma granskap och ur Freussens skad: erhålla antingen ny frist för sitt bibehållande 1 Tysklaud eller begagna Preussens inveck lande i ett kanske mycket hotande krig til att locka af det en förbindelse från Preussen att å sin sida hjelpa wienerhofvets italienske planer. Så mycket står likväl fast, att Oster rike 1 händelse at krig icke kan hjelpa oss men skada oss skulle dess allians i alla hän seenden. De tyska förbundsländernas rege ringar äro längt ifrån att allvarligt gå mec Preussen i ett nationalt krig och strätva en. dast efter att leda tyska folkets uppmärksam: het från Tysklands inre angelägenheter. Sach siska ministern hr von Bbeust et konsorter söka missbruka nationalkånslan, för att rädda sina herrars oinskränkthet och icke låta et verkligen nationalt, enigt och mäktigt Tyskland blomstra upp. Detta är hela hemligheten med slesvig-holsteinska entusiasmen. Hålunda föras vi alltjemt tillbaka till den satsen Ingen förveckling utom de tyska gränserna, förrän Tyskland sjeltt blifvit omgestaltadt, eller en verklig tara för Tyskland kastat alla lojala och legala betänkligheter ötverbord. Det vill synas som om man med alltmera säkerhet börjar antaga, det Italien skall, på inrådan af kejsar Napoleon, uppskjnta sammandrabbningen med Osterrike. Oss förefaller det som om Cavour vill atvakta händelsernas gång inom sjelfva Osterrike och vara fullkomligt säker om de oroliga nationaliteternas öppna revolution, innan han dristar sig att inkasta ltalen i krigshvirfveln, på hvilken haltön kan riskera så ofantligt mycket och dess folk sin nyförvärfvade frihet. Man är nemligen ännu icke fullt säker om, huruvida Österrike skall lyckas med sina koncessioner tillsvidare kunna besvärja upprorsstormen. Emellertid forfara korrespondenserna från Wien att låta oroande för Österike. Till serbiska gränsen ha i största hast skickats trupper, emedan gasningen i furstendömel såväl som bland de österrikiska serberna i Woiwodien antagit ett mycket betänkligt utseende och man fruktar, att furstendömets invånare skulle kunna öfverskrida österrikiska gränsen. Af samma orsak har äfven fältmarskalken grefve Mensdorff nyligen atsändts till Temeswar for att på ort och ställe personligen öfvertyga sig om ställningar och törhällanden. Åtven till Siebenbärgen afgå fortfarande trupper, och alla pass, hvilka föra till Moldau, skola besättas af militär. Den i storfurstendömet uppställda observationskorps skall ökas till 20,000 man. Tillfölje at de hotande farorna inom de slaviskt-turkiska provinserna, har Porten beslutat, att sammandraga trupper, hvilka skola uppställa sig från den bulgariska fästningen Widdin längs högra Donaustranden. Öfverbetälet är lemnadt åt Omer Pascha, som skall taga sitt hufvudqvarter i en nära serbiska gränsen belägen plats. I Dalmatien är rörelsen i tilltagande och befolkningen delar sig i tvenne partier. Från Ragusa och uppåt är den mot förenigen med Kroatien, från Ragusa och nedåt till Cattaro är den för densamma. Det är ett icke ointressant, om ock något ironiskt faktum. att se, huru en på sin upplösningspoint stående stat, såsom Österrike, kan, i likhet med hvad den gjort vid förbundsdagen i Frankfurt, begagna stora ord och åthäfvor mot en liten frisinnad och om sin nationalitet mån stat, Daumark, då samma Jakob von Tyboe hemma hos sig sjelf måste låta udda i månoa fall vara jlemnt för att knnna