vit sig åt de lättsinnigaste utsväfningar, numera endast stora skulder. Agenten, som lemnat mig denna rapport, går i borgen för sanningen och Jag har allt skäl, att tro rapporten vara sann. Sedan flere månader tillbaka, förföljas hrr dHerbois och de Renneville af oblidkeliga kreditorer, och hotas, om de ej kunna betala sina skulder, med att se sin carridre afbruten samt sina namn komprometterade. Hvad frukta dessutom menniskor för att begå, då det gäller att undvika skam och elände. -— Det är sannt, mumlade rådsherren och kastade papperet tillbaka på bordet, -— När blefvo dessa förbindelser bestämdt knutna ? frågade polislöjtnanten. — Min son biskopen har sagt mig, att han högtidligen förlofvade de båda fästeparen i sitt bus i Brest d. 26 sistl. April, likväl med vilkor att jag skulle samtycka till deras bröllop. — Den 26 sistl. April? upprepade hr Lenoir. — Ja, min herre; jag är säker om detta datum. -— Och när egde er äldste sons, hans hustrus och barns död rum. — Den 6 Maj. —Således tio dagar efter trolofningen mellan hrr AHerbois och de Renneville samt edra nidcer ? — Ja, det är sannt! sade åter hr de Niorres och lät sina armar falla. (Forts.) —LLK