Göteborgsposten – 22 januari 1861, sida 1

honom mina instruktioner. Jag ville dock först rådgöra med er. — Deri har ni gjort rätt, min herre. — Ni råder mig således, att anförtro min sonson åt Saint-Jean ? — Ja. — Ni tror på sanningen i hans uppgifter ? — Nej, men jag tror, att han endast har goda afsigter. — Han skulle då ha ljugit, tror ni? — Ja och nej. Jag tror ej mer än ni sjelf på några öfvernaturliga uppenbarelser, men jag kan icke heller betvifla förträffligheten af det råd Saint-Jean gifvit. — Denne man skulle då veta något? — Kanske, — Jag skulle anförtro min sonosn åt en medbrottsling till mördaren! utbrast de Niorres. -— Hvarför icke? Om han varit medbrottsling, bevisar hans uppförande nu, att han ångrar sig och redan derföre kan han vara er till stor nytta. Betänk; om han tänkte bedraga er, hvarföre skulle han då komma och bedja er lemna honom den faderoch moderlöse och sålunda åtaga sig hela ansvarigheten för ett brott? Det är onödigt att bortföra barnet, om man blott tänker döda det. De, som i ert hus dödat edra söner, deras familj, er syster, er bror, böra