— Ert besök, min herre, återtog han, har således intet annat ändamål, än att underrätta mig om mordförsöket sistl. natt? — Jag ber om förlåtelse, genmälte hr de Niorres; jag önskade inhemta ert råd angående en annan händelse, som äfvenledes berör denna afskyvärda handling. — Till er tjenst, min herre. Det är fråga om ... — Om betjenten, om hvilken jag redan talat med er och som berättat mig den sällsamma syn, hvartill han varit vittne. — Ah! han som föreslog er, att fly med den faderoch moderlöse, för att rädda honom ur mördarens händer, och påstod sig ha erhållit detta uppdrag af sina aflidna herrar. — Riktigt. — Nå! Har han haft någon ny vision? — Ja. — När då? — I natt; efter min systers död. Hr Lenoir närmade sig åter till parlamentsrådsherren. — Berätta mig detta, inföll han lifligt. Denne betjents uppförande förefaller mig något ovanligt. (Forts.)