Göteborgsposten – 18 januari 1861, sida 2

— M:me dOrgerel? — Hon har aflidit i natt. -Har äfven hon blifvit förgiftad? — Nej. Denna gång har mördaren betjenat sig af ett annat förstörelsemedel. -— Hvad då för ett? — Elden. Kl. 4 på morgonen väcktes jag plötsligen af genomträngande skri: ett starkt ljussken inträngde utifrån in i mitt rum. Jag kastade i hast kläderna på mig och skyndade ut ... jag fann mitt folk i färd med att bryta upp dörrarne till min systers rum, men när vi ändtligen kommit in, var det redan för sent. M:me dOrgerel hade qväfte af röken. — Men, anmärkte Lenoir, denna brand uppkom måhända blott af en slump och icke genom något brott. Hr de Niorres rätade upp sig i stolen. -Om det icke vore ett öfverlagdt brott, sade han med stark stämma, huru skulle man då kunna förklara den upptäckt jag gjort af ett slags helvetesmachin, som man placerat i min sonhustrus, m:me de Versacs rum, hvilket ligger nästintill min systers. Svaveltråden hade släckts genom något fölsynens under! — Har ni återfunnit spår af en dylik machin i m:me dOrgerels rum. (Forts.)