Göteborgsposten – 16 januari 1861, sida 2

vig XIV:s stolta stad och närmade sig Vapentorget, då den möttes af ett vackert ekipage, alldeles bländande af förgyllningar och förspändt med fyra stora engelska hästar. En tretio års man, med ett behagligt och fint ansigte, och klädd i en andlig drägt, satt ensam i den furstligt rika vagnen. — För fan, her abbe! sade Tallien skrattande till Joachim, se der en af edra medbröder, som tyckes mig åka vida bättre än vi andra. — Ah, ah! inföll Danton och lutade sig utåt, för att beundra den förbiilande vagnen, det är hr Maurice de Talleyrand, abbe från Perigord, presterskapets hufvudagent vid hofvet och, som man säger, på väg att bli biskop i Autun. — Abbåen från Perigord! utbrast Joachim, men det är just till honom som jag skall. — Då är det troligt att ni ej träffar honom i dag, ty han tyckes mig styra kosan mot Paris. -Så mycket sämre! sade den unge abbäen med en åtbörd af energisk beslutsamhet. Om jag icke får tala vid honom i dag, sliter jag sönder min kaftan. Den har också redan länge bränt mina skuldror. — Det är rätt, tillade Augereau skrattande. I Lemna den svarta rocken och tag i stället uniformen, ty ni förefaller mig vara förb. mycket