Göteborgsposten – 15 januari 1861, sida 3

ta soldater; jägarne utgöra vårt bästa fotfolk. I Vi ha äfven 140 utmärkta skyttar, allalk schweizare och beväpnade med sina nationelalstudsare. På sjukhuset äro franska barm-la hertighetssystrar. Vi ha nn 850 sjuka och lr sårade. Juldagen på eftern:iddagen öppnade c piemontesarne en väl underhållen eld. Denlt 96 och 27 hade de 20 kanoner i batteri, och 1 jag räknade på kortare tid än 45 minuterli 122 skott, hvilka dock icke gjorde någon stor lt skada. Under tre dagar ha de aflossat 1,600 11 skott, men ännu icke demonterat en enda afli våra kanoner. Sex döda och ungefär tretio sårade utgöra hela vår förlust; omkring nio hus ha blifvit gjorda obeboeliga. General Marulli, guvernör på platsen, är en mycket bestämd och fast man. Elden från våra batterier ledes af general Polizzi, en mycket duglig officer. Öfverste Alfan de Riveira förestår tyghuset, Bosco kommenderar infanteriet. Här finnes mycket säd, men qvarnen var i början icke riktigt i gång. Den står under en f. d. schweizisk officer, general Schumacher, som låtit vidtaga åtskilliga förändringar med densamma. Den går nu bra och lemnar dagligen mer än 8,000 kilogrammer mjöl. Ett bref från Garibaldi till Bellazzi, dateradt ,,Caprera d. 29 Dec. 1860, offentliggöres nu i de italienska tidningarne och är af denna lydelse: Kära Belazzi! Jag önskar att uppenbar endrägt må råda mellan alla italienska utskott (parlaments), för att understödja den sto-a befrielsens framgång. Då kan Viktor Emanuel med en million soldater till våren med rätta fordra, hvad Italien ännu saknar. På den heliga väg vi vandra, önskar jag att hvarje partitecken må försvinna; våra motståndare äro ett parti; de vilja ett Italien, som blir tillyxadt efter deras smak med främlingars tillhjelp och utan vårt deltagande. Vi utgöra nationen; vi vilja ej ha något annat bufvud än Viktor Emanuel, och vi utesluta ingen af dem, som hysa samma önskan. Derföre gäller det framför allt, att med eftertryck predika endrägt såsom vårt första behof. I Turin har öppnats en subskription till förmån för Garibaldi. Turinarne, som genom en fotografi lärt känna Garibaldis boning på Caprera, vilja ej lida, att deras hjelte längre Iskall bo så torftigt. Man tillägger dock, att Garibaldi afstyrt de anbud som gjorts honom lemedan en ny boning ju likväl icke kan hinna bli färdig till d. 1 Mars (då han skall åter T börja samla kring sig sina friskaror). Det är förut bekant, att ståthållarerådet å Sicilien inlemnat ansökan om afsked. Detta skall ha skett på konung Viktor Emanuels uttryckliga önskan. Marchese Torrcarsa har nu erhållit i uppdrag, att bilda den nya ministeren. I sammanhang med frågan om Italien, torde följande notis från den oftast väl unI derrättade pariserkorrespondenten i Times vara af intresse: ,Svärmar af politiska agenter, betalda och icke-officiela, hafva på senaste tider infunnit sig här från olika trakter af norra, gödra och mellan-Italien. Flere af dem ha erhållit tillträde hos kejsaren och erhållit samtlige ungefär samma besked — nemligen att han vida föredrager ett statsIförbund, en konfederation, framför ett enigt -I Italien. Han (kejsaren) skulle derföre vilja föreslå följande plan: Österrike öfvertalas att uppgifva Venetien; Viktor Emanuel blir konung af Piemont, Lombardiet, Venetien, Parma och Modena; konungen af Båda Sicilierna återinsättes i sina stater; storhertigen af Toskana desslikes; påfven slutligen behåller S:t Petri arfvedel och regerar legationerna, Umbrien och Markerna medelst en vikarie. — Det är den gamla Napoleonska planen och passar väl i stycke med kejsarens tvetydiga politik i Italiens öfriga förhållanden. Det är ej mera blott utländska blad, som framhålla, huru förtviflad Österrikes ställning är, denna omordas nu äfven af landets egen inre press. I sin nyårsartikel skrifver nelmligen wienertidningen Presse: Hvarken sjuåriga kriget eller tiden efter slaget vid Wagram kan uthärda en jemförelse med vårt fäderneslands nuvarande ställning. Då fann m—WESN HH HH WW. I ww I ve je I