Göteborgsposten – 14 januari 1861, sida 2

Under hela tiden satt tapetseräregesällen blygsamt tillbakakrupen i sin vrå och lyssnade med djupt intresse! cmellånåt tycktes han sjelf vilja yttra något, men återhölls synbarligen af sin blyghet. Slutligen fattade han dock mod till sig. — Min herre ... började han i rädd ton och vände sig till Lonard. — Hvad är det om, min gosse? frågade denne med ståtlig beskyddarmin. — Min herre, återtog Jean, jag ville säga, att det blott beror på er att göra min mästare en stor tjenst. — Hvem är då din mästare? — Det år hr Bernard, han som rår om den stora tapetserareverkstaden vid rue SaintHonor. — Maitre Bernard! upprepade Lonard ... jag tror jag känner det namnet . . . Hvad kan jag göra för honom? tillade Låonard myndigt. — Jo, min herre, ni känner ju herr Lenoir ? — Polislöjtnanten? Ja men! Det gör jag visst. — Nå då skall det gå bra. — Hvilket ? -— Det som jag har att be er om för min mästare. — Nåväl, tala? hvad är det?