Göteborgsposten – 14 januari 1861, sida 2

—Mina herrar, sade han med sin skrofliga röst; vi har här Sevresbacken, får jag be er vara så goda och gå till fots ett litet stycke. De resande stego ur. De delade sig i tre partier, Danton, SaintJust, Leonard, Michel, Tallien, Jvachim, Augereau och Marat gingo i ett sällskap, nära åtföljda af Jvan, som ej tycktes vilja förlora ctt ord af deras samtal. Efter några försök att på omvägar leda sig till den af olyckor så hårdt drabbade rådsherrrens namn, yttrade Marat: -— Nämnde ej heller polislöjtnanten de båda fåstmännens namn? — Nej! han sade blott, att de upplysningar han om dem inhemtat ingalunda voro särdeles tillfredsställande. —Bah! Hvad ba de gjort? — Ofantwliga skulder. — Äro de då nära sin ruin? frågade Danton. — Ej just det, men som sagdt, hr Lenoir tycktes ha en ytterst dålig tanke om dem. — Om nidcerna finge ärfva sin onkel, skulle man måhanda ej behöfva söka långt, för att finna de brottslige, anmärkte Fouquå, Hyrvagnen hade under tiden nått högsta punkten af backen. 6 Nå(f1zw117. l1l,00))) LD)DC0DDDN IA Da aanmmioSy bb F TF DD 0 027rrLramnmnmnx77577555n5nn, OO gynmupvjlyj H(AAAAAAOAOO OM OO