Anekdoter. Ines de Castro, en tragedi, kom hofvet och staden att gjuta störtfloder af tärar. Men oaktadt den mest mirakulösa framgång hotades den dock at många kabaler. En ung man, som blifvit betalad for att hvissla vid en af de mest rörande scenerna, sade till en kamrat som han hade med sig: .Käre vän, hvissla du för min räkning, medan jag gråter. — Då mademoiselle Rachel erhöll inträde i Conservatoriet, utbad hon sig enskilda lektioner af en skicklig artist m:r Provost, ,Societaire de la Comedie Frangaise. Vid åsynen af den stackars flickan, med det fula ansigtet och den skrangliga växten, sade han: Gå du och sälj buketter, kära barn. Rachel hämnade sig en afton med den älskvärdaste qvickhet på den falske profetens förakt. Salongen var öfverfull; Rachel hade spelat Hermione. Applauderad med hänförelse, inropad under jubel, kunde hon, då ridån nedgick, knappast i sin grekiska tunique rymma alla de blommor, hvarmed m n öfverhöljt scenen. Med denna blomsterskatt närmade hon sig nu den, som rådt henne att gå omkring och sälja buketter, och knäfallande med det mest graciösa koketteri sade hon: Jag har följt ert råd, Monsieur Proyvost: jag säljer buketter — säg, vill ni ej köpa några at mig? — Då Profeten uppsattes var Rossini i Bologna. ,Huru!4 sade en af hans vänner, då han träffade honom, ,har du ej rest till Paris för att höra Meyerbeers nya mästerstycke? ,Bah! svarade han ,det kommer nog att höras ända hit. — Sandeau är, som man vet, alldeles skallig. En morgon kom han upp till sin vän, E. Augier, hvilken han fann sysselsatt att pröfva låset till en jernkista. Hvad har du der? frågade han. Min kassakista. Din kassakista! — adieu, adieu min bror.... Hvart går du då? Jag går ut att köpa mig en kam. (Affischen).